Sådana saker som är DÖDSVIKTIGA när man är barn. ”Det är inte riktigt jul om man inte x och y!” liksom. Man tycker att ritualer och traditioner och sådant man är van vid är det enda sättet att göra saker på. Man tycker att andra gör FEL om de inte gör som vi. Och detta är sanning och lag och det viktigaste på hela året. Så mycket kärlek i alla dessa traditioner. Så mycket hjärteslitande nostalgi i att djupdyka ner i Hur Det Var när allt var sanning och lag och det enda sättet man skulle göra saker på för att det skulle vara Korrekt Rätt Jul. Så jag önskar att jag får ge mina barn samma upplevelse som mina föräldrar och min familj gav mig, att de har samma barnsliga bestämdhet över hur det SKALL vara. Och herregud magin som infinner som om inte tidigare så under kvällen före julafton när mamma kokar knäck och vi spelar Bingolotto och skinkan står i ugnen och sprider sin vansinnigt goda doft och om man har tur och fortfarande är uppe när skinkan är klar så får man en bit och kanske en bit till och någonstans mitt uppe i allt detta smyger man ner i gillestugan och spanar på julgranen som pyntats tidigare samma dag och klämmer lite på klapparna som lades under efter att vi pyntat färdigt.
Jag saknar detta. Jag försöker upprätthålla samma energi och kärlek och pepp och julkänsla idag som jag hade då, men det är svårt. Jag tror att det svåraste är att omvärlden liksom inte hänger med? Jag kan peppa allt jag vill men folket jag firar jul med har ju sina egna sanningar och lagar att följa och någonstans clashar vi. ”Vi byter inte julklappar i år, vi kör det här julklappsspelet istället” och visst, det är ju fint det också, men jag älskar ju att få hitta de bästa klapparna och få slå in dem och stå hemma i köket och mysa och dricka glögg och lyssna på julmusik och matcha papper med snöre och etiketter och liksom ba DENNA ÄR SÅ FIN och veta i hjärtat att jag kommer att göra personen glad.
Jag tror att tinyCarina hade varit sjukt upprörd över den julafton jag firade för ett gäng år sedan, med mitt ex och hans mamma och min lillebror och allt var ganska kasst och jag hade åtta timmars tvättid (vilket kändes som den enda höjdpunkten på dagen typ?) och det här var vår gran:
En julgranskula i form av en julgran, hängande i ett dött IKEA-olivträd. KANSKE inte min favoritjul? (ändå julklappar, alltid något!)
Året efter bodde jag i Malmö och lagade mat åt mamma och Zzucken och Franzi och sedan kom Martin på kvällen och det var underbart. Det var en så himla fin dag. Det snöade kvällen innan och jag och mamma och Zzucken och Franzi satt på JP’s runt hörnet där jag bodde och åt hamburgare och bara njöt av varandras sällskap och plirade ut i snön och såg fram emot julafton. Och vi pratade om hur kul det hade varit med Singstar men jag hade inget PS2 och jag skickade till Martin ”hur svårt tror du att det är att hitta ett PS2” och han svarade ”äh det behöver du ju inte” och jag bah nej kanske inte och sedan fick jag ett av honom i julklapp dagen efter och han hade ju fått panik när jag dagen före julafton plötsligt kom på att jag borde köpa ett och herrEGUD jag orkar inte hur mycket jag älskar honom (skriver jag samtidigt som jag på allvar blir tårögd av hur överväldigande mycket känslor jag har för den här nörden som är MIN EGEN)
Jag tänker förvarna att det kommer att bli sjukt mycket julposter här nu, i vanlig ordning. Men glada peppiga OMFG ALLT JAG ÄLSKAR MED JUL-poster är kanske aningens roligare att läsa än dag ut och dag in av ondska i magen och dåligt psykiskt mående och allt sådant, eh? Jag menar, pest, kolera eller julstämning? ;)