Som ni såklart märkte så skrev jag inget igår. Jag hade tänkt posta, men jag sköt på det och sedan tappade jag intresset för det. Även fast bloggen just nu är lösenordsskyddad med en handfull läsare så vill jag ju helst ha mina fem uppdateringar i veckan, eftersom jag själv gillar att gå tillbaka ett år i tiden för att se vad jag hade för mig, och jag vet ju hur mycket jag stör mig när det ”saknas” dagar.
Jag sprang i fredags, i Pildammsparken. Och, öh, satte tydligen nytt rekord på fem kilometer, yay :D Skitglad över det :) Sedan var jag ju ensam hemma i helgen och hade tänkt springa i söndags men det blev inget av, jag vaknade med skrovlig hals och ville inte riskera att förvärra något som kanske skulle gå att undvika, så det blev soffhäng och ANTM20 hela dagen istället. Igår morse gick jag upp tidigt, fick på mig träningskläderna och stack ut. Målet/planen/förhoppningen var att springa 5k utan stopp, men jag fick ta en kort gångpaus efter de första 2 kilometrarna för att orka vidare. Och, öh, satte nytt rekord IGEN? Det går bra nu :D
Notera att jag även satte nytt rekord i onsdags men att jag har missat detta, haha :D
Det är idag fyra dagar kvar till Midnattsloppet. Jag kommer att springa imorgon bitti igen, och sedan kommer jag förmodligen att vila fram tills lördag i förhoppningen om att det skall hjälpa mig att få ett bättre resultat. Vi får se :) I annat fall så blir det nog en kilometer eller något på fredag morgon, om jag nu har för mycket myror i byxorna för att sitta still.
Jag har insett att mitt problem är att jag har för hög hastigheter – jag kan ta första kilometern väldigt snabbt, men det innebär att jag tar ut mig för fort och därmed inte orkar springa längre stunder. Jag måste alltså hitta balansen mellan hastighet och uthållighet och jobba på att få det att fungera. Jag har fortfarande chansen att faktiskt lyckas springa en mil utan stopp på lördag, även fast jag ärligt talat tvivlar ganska hårt på det ;) Men vafan – man gör så gott man kan och så får det fungera :)
Hade en lättare ångestattack imorse. Eller ja, den var ju inte kul att genomlida, men lyckligvis var den kort och koncis och jag har väl mer eller mindre återhämtat mig, även fast hjärtat ibland känns som när man försöker springa genom djup lera ni vet? Nertjärat. Flykt i mardrömmar-segt. Det är ingen fara, det är inget fysiskt fel på mig även fast jag låter helt makaber rörande hjärtat – det är bara så det kan kännas när ångesten drabbar. Idag var den provocerad av en grej som jag kommer att ha löst innan dagen är slut. Ibland kommer ångesten från en tydlig orsak, ibland kommer den bara. Som en oinbjuden gäst som inte alltid är så lätt att kasta ut. Jag jobbar på det :)
Jag skulle vilja skriva en massa passiv-aggressiva saker om vänner hit och dit, men jag orkar inte. Jag vill bara säga att en gång läste jag något som någon skrivit om att vänner som aldrig frågar hur JAG mår kanske inte är så goda vänner trots allt, och det har fastnat hos mig. Jag förutsätter inte att ALLA jag känner skall fråga mig hur jag mår och hela den biten, och jag å min sida frågar ju inte alla mina facebookvänner hur de mår – jag menar snarare de där vännerna man kanske har sett som sina bästa men som plötsligt bara vill prata med mig när de själva mår as och behöver någon som bara lyssnar, men sedan själva aldrig i livet frågar hur jag mår eller erbjuder ett öra när jag uppenbarligen mår dåligt. Som sagt, passiv-aggressivt.
Jag drömde om en av dem igår, att personen i fråga plötsligt dök upp och var jätteglad åt att se mig och vi kramades och pratade och allt kändes så bra. Det var lite av en kalldusch att vakna och inse att det bara var en dröm och att personen kommer att fortsätta att skita i mig fram tills hen behöver någon att gråta ut hos, alternativt behöver hjälp med något. Om jag bara finns i din värld när DU behöver det och aldrig när JAG behöver det, hur balanserad känns den relationen då tycker du?
Jag är bara gammal och bitter. Men det tär på en att inte vara så viktig som man en gång trodde att man var. När jag inte mår jättebra är det extra jobbigt att ha alla dessa ryggar vända mot sig. Kanske överreagerar jag också, och jag är väl orättvis någonstans i allt detta, men ja. Min blogg. Jag FÅR vara självisk och gnällig och egocentrerad här ifall jag vill. Faktiskt.
Aja. Idag har jag ett par roliga ärenden på stan innan jag kommer hem, och sedan skall jag tvätta och pyssla lite hemma. I min familj (eller på gotländska?) säger man ”pula” som substitut för ”pyssla” men jag vågar aldrig säga det här på fastlandet eller i bloggen för jag inbillar mig att folk tror att det betyder typ sex? Pulla osv? Jag vet inte. Gör det det? Har det ordet en innebörd för er?
*hugses*
Är inte pula vedertaget som pyssla eller ”hålla på med något”?
Pula är helt klart att pyssla med någonting. :-)