Det blev grilla av igår! Och väldigt trevligt, därtill. Jag åt två hamburgare, insåg att 1,5 hade räckt mer än väl och var sådär sjukt mätt ett bra tag efter. Vi drack vin, såg på när de andra spelade volleyboll och filosoferade över huruvida den lilla trumcirkeln som hängde intill vårt gäng skulle sluta spela snart eller inte. Musik i all ära, men jag har lite svårt för den sorten :P De var duktiga, men det är inte riktigt min grej. Men men!
Jag trallade hemåt vid åtta-halv nio och gick direkt i säng. Läste en bra bit i min bok (Christine, Stephen King) men läste inte ut hela utan siktade på att försöka somna i god tid. Somnade snabbt men vaknade väl lika snabbt igen, kan man säga. Jag har spenderat natten åt någon form av halvsovande stadie, och vid halv fem vaknade jag till på allvar och visste inte ens ifall jag skulle lyckas somna om eller ej. Världen var varm, jag var varm, sängen var varm, täcket var FÖR varmt. Av med täcket för att försöka svalna, hitta en bekväm position, försöka somna om. Lyckades – yay! Sov fram tills klockan ringde och drömde på något vänster att jag först vaknade till av att telefonskärmen lyste upp och informerade mig att det var 8 minuter kvar tills larmet skulle gå. Det var jättekonstigt. :D
Idag har jag tvättid + skall packa vad jag skall ha med mig till Göteborg imorgon, och annars tänkte jag mest bara ta det lugnt och inte göra något särskilt. Jag skall komma ihåg att lägga fram träningskläder eftersom jag tänkte sticka ut och springa innan jobb imorgon – jag stod och velade mellan att träna idag eller imorgon, men eftersom det blev ett par glas vin igår så tror jag inte att jag skall träna idag. Det kan ju visserligen ändras, jag kanske sticker ut efter att jag har fått in mitt stuff i tvättmaskinen i eftermiddag och drar en vända då. Vi får se, vi får se. Jag skall även packa med träningskläder till Göteborg och passa på att sticka ut antingen lördag- eller söndagmorgon och springa lite då också. Hålla mig konsekvent med träningen – tre gånger i veckan, do it! :)
Detta Hate/Love man känner inför löpning alltså… Jag kan sitta och längta mig fördärvad efter att få snöra på mig skorna och sticka ut – rain or shine – men när jag väl ÄR ute och springer så är varje steg en djävla kamp mellan vad jag vill och inte. Jag VILL stanna, jag VILL gå, jag VILL INTE springa, men jag VILL JU SPRINGA. Så därför är det bra med program som säger när man skall springa och hur länge osv, då har man ett kortsiktigt mål och vafan, klart jag kan springa 30 sekunder till innan jag stannar, right?? :)
Jag ångar som fan att jag slutade springa där när det gick så bra för mig för två år sedan. Jag vill vara en sådan där som sticker ut och springer 7km för att det är skönt, och som kan signa upp för lopp på över 5k utan att behöva oroa sig över ifall man kommer att orka slutföra loppet på springande fot. Men alltså. Jag vet ju att jag kan komma dit igen. Det handlar bara om tid och tålamod och att man inser att det inte sker över en natt. Detsamma gäller för ombyggnaden av min kropp via träning. Det kommer att ta tid, men det kommer att vara värt det. Bara ge inte upp, så löser det sig.
Vi säger så :)