Helgen har varit bra, men den avslutades på samma djävla sätt som alltid: Med att jag inte kan somna om så livet hängde på det. Jag låg i två timmar eller mer innan jag till slut slocknade i nättras. Vi kan ju gissa vad det innebar för piggheten när jag vaknade imorse. Släng in en skopa mensvärk på det också så förstår ni nog hur ytterst MÅNDAG allt är just nu. Urgh.

Nåväl. Någonstans mitt uppe i det är för varmt/det är för kallt/stirra i taket/pilla på telefonen/höja volymen/sänka volymen/byta position i hopp om att det skall hjälpa mig somna så fick jag plötsligt en insikt i att ett av mina stora problem är att jag hela tiden tittar bakåt istället för framåt. Ja, folk har sagt det till mig tidigare, men ibland behöver man själv lägga ihop ett och ett för att få rätsida på det. Jag stör mig på att jag var fittare förut, till exempel. Jag började ju träna för nyss två år sedan och jag borde vara längre gången än jag är, och varje gång jag har den åsikten så sätter jag stopp för mig själv. Opeppen dyker upp direkt. ”VARFÖR ÄR JAG SÅ DÅLIG”, liksom. Efter att ha vänt och vridit lite på det en stund så insåg jag att detta är applicerbart på väldigt många aspekter av mitt liv. Jag räknar tid och tycker att jag borde vara bättre på något än vad jag är, och det får mig att känna mig dålig och då slutar jag utvecklas. Ta jobbet, där har vi ett annat exempel där detta är tydligt. Jag har jobbat här i snart tre år och jag har inte kommit så långt i utvecklingen som jag hade velat, och därför stagnerar jag och stannar upp och fastnar för jag är ju så DÅLIG. Ni hör ju själva hur fruktansvärt konstruktivt detta är? :P

Så, ja. Well. Vi slutar med det, nu. Jag vill säga ”jag skall försöka sluta med det”, men alltså; Do or do not – there is no try < stor sanning!

Planen för dagen är jobba, inte gå under av mensvärk, kolla ifall man kan fylla på luft i däcken på cykelbutiken som ligger på hörnet på Värnhem, fylla på luft i däcken på min cykel, cykla till Bulltofta och springa 2,5 km-slingan. Lyckas jag inte fylla på luft i däcken på cykeln så kommer jag nog att halvdö på soffan istället – allt beror på hur illa dagens mensvärkande blir.

För övrigt så är det just nu en ganska stor delay på det här med att dela med sig av bilder från RuPaul BOTS – jag har för tillfället ingen dator hemma, because stuff, så jag sitter med en riktigt crappy laptop som jag köpte för 8 år sedan och ni hör ju själva hur bra det kan vara :P Så öh, om ni väntar på bilder så får ni vänta liiite till. Ok? :)

Nu skall jag fortsätta denna måndag och hoppas att den blir bättre än vad min rygg just nu  säger att den inte alls kan bli. Hepp.