När jag var barn tyckte jag att det var jätteawkward när min familj kom in och väckte mig på födelsedagen med sång och paket. Det här var något som alltså gjorde födelsedagar till en lite småjobbig händelse – fram tills jag kom på Lösningen™: När jag hörde att de kom gående i hallen (för vilket barn sover faktiskt när familjen kommer in??) så drog jag täcket över huvudet, för då kunde jag ”vakna” under täcket och dra det från ansiktet när jag var redo att möta världen. Så bra lösning. HETT TIPS, liksom.

Eller ja. Nu är det ju ingen som sjunger för mig på morgnarna längre. Min mamma kommer att ringa imorgon och kanske sjunga en strof eller två, men that’s pretty much it.

När jag fyllde …hm… kanske 15? så fick jag ett VHS-band av Jessica och Malena där de hade gått runt och fått folk över hela skolan att säga grattis till mig – vilket inkluderade killen jag var störtkär i på den tiden. Jessica hade till och med passat på att smygfilma honom ett tag när han inte såg, haha. Så fin present <3 Till och med vår onda hemkunskapslärare som såg ut som en hatisk tomtemor var med och sade grattis, även fast hon inte riktigt verkade fatta vad som pågick på bandet. Jag tror att jag har kvar det VHS-bandet någonstans – jag HOPPAS att jag har det! Det hade varit kul att titta på om tusen år – ifall man kommer åt en videobandspelare, det vill säga ;) ”Grattis grattis” – det bandet såg jag MÅNGA gånger, haha ♥ Cirka en av de finaste presenterna, det var så mycket tanke och kärlek och engagemang bakom det. Liksom var tvungen att låna en filmkamera och så vidare? :)

Och när jag fyllde 16 fick jag senaste skivan av Red Hot Chilipeppers och en dubbelskiva av DLK och jag lyssnade lite på morgonen och ville sedan hem snabbt från skolan för att lyssna mer men när jag hoppade upp på min cykel så fastnade min långa kjol i kedjan och jag försökte slita loss den men till slut fick jag helt enkelt ta av den. Och av bisarr anledning hade jag alltså TVÅ kjolar på mig den här dagen så det gick ju bra ändå, bortsett från att det nu satt fast tyg i kedjan på min cykel som jag inte fick loss. Jag minns inte hur jag löste det, det kanske kom någon och hjälpte mig. Men ja.

I nättras drömde jag att jag klippte undercut igen men sedan ångrade mig, för jag ville egentligen inte ha undercut. Jag och Martin grälade om detta och jag var sur för det var ju liksom inget jag gjorde på impuls utan något jag hade tänkt på och planerat länge, grejen var bara den att jag ångrade mig. Och det måste man ju få göra oavsett om det är en impulshandling eller ett redan tidigare taget beslut.

NÅVÄL.

Idag efter jobb skall jag baka en kaka att bjuda kollegorna på imorgon. De är mer benägna att gratulera en på födelsedagen ifall de får ut något av det, liksom.

Imorgon fyller jag år, sedan slipper ni mitt tjatande och födelsedagar och ångest och whatnot i typ ett år framåt, eller så. Eller ja, jag kanske har något att berätta efter den här födelsedagen, vem vet. Det kanske blir jättebra, allting. Eller så blir det bara en vanlig dag, som vanligt.

Tjipp och hej!