Jag minns inte riktigt vem det var men jag tror att det var Mia. Vi fick tunga, runda sköldar av trä och föstes ut på en arena där det fanns en tredje person, som hade utrustats med en lättare sköld av någon form av metall. Vi skulle slåss mot varandra. Jag och Mia på lag mot den tredje personen. Eftersom vi var två fick vi tyngre sköldar, för att jämna ut oddsen. Min sköld var dock trasig; konstruktionen var som en stor cylindrisk cirkel av skinn och inuti var själva sköldytan placerad, något som såg ut att vara av plywood, och träskivan föll hela tiden ur. Jag minns inte hur fighten gick, men jag antar att vi vann. Inför nästa fight bytte jag om och skulle igen ha den tunga skölden, den här gången var den inte trasig. Jag visste att jag skulle gå i strid mot en kollega men jag minns inte vem som var på mitt lag. Jag vaknade dock innan det var dags.
Låg och sådär halvslumrade/var halvvaken en stund. Kanske minuter, kanske sekunder, kanske en kvart. Sedan kom jag fram till att det vore bäst att kolla klockan så att jag vet ifall det är värt att somna om eller ifall jag bara skall hålla mig vaken tills klockan ringer – det är ju vanligt att jag vaknar ett par minuter innan larmet går igång. Döm om min förvåning när klockan var exakt en timme efter utsatt larmtid? Hepp. Jag hade igen glömt att slå om mobilen från ”Priority: None” till vanligt läge – dvs, telefonen släpper inte igenom något ALLS, inte ens ett manuellt satt alarm. Wohoo.
Upp ur sängen, på med kläder, bygga ansikte, utför dörren. Var på jobbet en halvtimme senare än vanligt. Helt okej, igår jobbade jag över en halvtimme så det är inga problem whatsoever. Kanske var det bra att jag fick en timmes extra sömn. Det var ingen stress med i bilden när klockan var en timme för mycket, det var mest ett kallt konstaterande och en axelryckning. Jag kastade mig inte upp ur sängen utan låg ändå ett par minuter och pillade på mobilen innan jag gick upp och gjorde mig redo för dagen.
I eftermiddag har jag körlektion, imorgon åker jag till Göteborg över helgen. Utöver det så händer inget jättespännande för tillfället. Det är sjukt tomt på kontoret (mitt rum) när vi har en på semester, en hemma sjuk och en på andra sidan jordklotet. Jag sitter här själv och spelar Dimmu Borgir på hög volym och utan hörlurar. Sådant man kan göra när man har rummet för sig själv i åtminstone en vecka.
Det är dock en hel del att göra. Jag försöker hålla stressen under kontroll men emellanåt blir det lite galet.
…och en lätt förvirring i kroppen över att jag på ganska kort tid ändrat utseende så häftigt. Jag stannar till vid speglar och undrar var magen tog vägen. Om ett par veckor är detta norm, men just nu är jag så inställd på att jag fortfarande ser ut som för sex veckor sedan. Så lustigt.