Ett livstecken

tumblr_ncv0k1sp7o1swv52fo1_1280

Jag har hittat lite ny musik att lyssna på. Episkt och storslaget och outhärdligt vackert.

Utanför fönstret skiner solen och idag är det varmt, men det är äntligen höst och det mörknar allt snabbare om kvällarna. Jag har hängt en lampa i köksfönstret och en i sovrumsfönstret. Igår hängde jag nya gardiner i sovrummet.

I nättras drömde jag att jag hade besök av mamma och Martin och på något vänster så skulle Martin med mig till jobbet men vi blev så sena, så sena. Jag var frustrerade för jag var ju tvungen att jobba full arbetsdag, och om jag börjar såhär sent på morgonen så måste jag ju jobba senare i eftermiddag! Sedan var allt strul. Det var saker i vägen överallt utanför kontoret. Hissen var full med bös och tog hundra år på sig. Jag tryckte ihärdigt på knappen och hoppades att det skulle gå snabbare, men dörrarna tog åratal på sig att stängas. Sedan var vi på kontoret och plötsligt var det dags att gå hem. Jag och Martin hoppade på våra cyklar (som vi plötsligt hade..) och skulle cykla hemåt, och plötsligt cyklade jag i Visby Innerstad istället för i Malmö och jag var irriterad för när jag vände mig om var inte Martin bakom mig. Jag surade för att han bestämt sig för att cykla utanför murarna istället, och min cykel gick så segt för jag hade världens punktering på framdäcket så jag fick cykla så väldigt försiktigt ner för Rackarbacken. Och när jag kommer till hörnet vid Nordergravar och fick väja för ett par överförfriskade män så inser jag förvirrat att ”det är ju inte alls här vi bor, mamma och pappa har ju flyttat till Gärdestigen” och jag förstår då att det ju såklart är ditåt Martin cyklade. Så ringer klockan och jag vaknar och är frustrerad och irriterad och förvirrad. Och nyvaken. Tänkte sno en kvart till men pillade lite på telefonen och gick sedan upp istället.

Ikväll kommer Martin och jag har köpt brysselkål. På vägen hem från jobbet tänkte jag köpa kött.

Jag lever. Jag mår bra. Jag har bara inte lust att skriva så mycket just nu. Det kommer igen, jag lovar. Just nu behöver jag bara få sätta fokus på typ allt annat.

Kram på er.