Ett stort och väldigt viktigt steg i att komma närmre att börja älska sig själv är att sluta leta fel hos alla andra. Hitta saker som är RÄTT istället.
Ni vet vad jag menar; Det är så djävla lätt att möta någon på gatan och direkt döma vad hen har på sig, hur hen ser ut och/eller hur hen beter sig. Och i samma veva som man dömer hen så sänker man sig själv.
Jag jobbar aktivt med att inte leta fel. Det är inte lätt, samhället har lärt mig under hela mitt liv vad som är rätt och vad som är fel och hur folk borde se ut och bete sig och man måste hela tiden värja sig mot inlärda instinkter. Det är inget som är lätt att åtgärda, alls. Det går inte över på en natt. Det kräver tålamod och att man ständigt är på sin vakt mot förrädiska tankar. Men det går att programmera om sig, faktiskt.
Och vet ni vad? Det är så djävla stor belöning i det. För när man istället för att se allt dåligt hos människorna omkring sig kan beundra deras innovativitet, deras känsla för estetik, deras mod eller deras humor så kommer man att må så djävla mycket bättre – OCH ha lättare för att upptäcka och identifiera alla rätt hos sig själv.
Det är precis lika belönande som när man slutade läsa tjejtidningar som hela tiden berättar för oss hur vi skall se ut, hur vi skall prata, hur vi skall bete oss och hur vi skall göra för att pleasa vår omgivning. Många av er känner nog igen precis vad jag pratar om här, faktiskt. En dag tröttnar man på VeckoRevyn, Cosmo, Frida och allt vad det heter och bara SLUTAR LÄSA, och plötsligt inser man att man fan duger ganska fint som man är, ändå. Ingen skuld. Inget pådyvlat självförakt. Bara en groende känsla av att man faktiskt är en bra person trots allt.
Det var allt. Tjipp och hej :)
Skriver under på detta. Dessutom är majoriteten av alla andra programmerade på samma sätt, och delar gärna med sig av alla fel de ser åt andra, vilket inte gör det lättare att stå fast.