På min 8 år gamla dator skrev jag igår 7 nya sidor på en 12 år gammal text. Det kanske inte är det bästa jag har skrivit. Det kanske inte ens kommer att användas om jag någonsin gör något med mina ord, men det kändes bra. Riktigt djävla bra, faktiskt. Jag har saknat att skriva. Klart nöjd <3
Jag tog en promenad kring Bulltofta, i vanlig ordning. Månen hängde som en stor apelsin på himlavalvet och jag försökte verkligen ta kort på henne med min telefon men det gick inte alls. Det blev bara blähä av det. Jag ville dela med mig av hur förtrollande vacker månen är när den är full, fast å andra sidan vet ni nog det själva också. Mångalen, i vanlig ordning alltså.
Jomen såatteh… Inte heller igår fick jag gå hem från jobbet utan att bli störd av folk (män) som verkligen, VERKLIGEN hade ett behov av att få låta mig veta att de gillade vad de såg. Folk får lov att tycka att jag är schnygg, det är ju bara trevligt, men jag förstår inte riktigt behovet av att de MÅSTE få uttrycka det sådär mitt på blanka dagen när jag bara vill vara ifred? Suck. Det blir nog ingen ändring på detta, jag får nog bara försöka förlika mig vid tanken på att jag inte är mer än ett köttstycke när jag befinner mig i det öppna rummet faktiskt.
Uppenbarligen ett köttstycke som kan skriva, då. Och kött är ju gott, men det är inget jag liksom strävar efter att vara ni vet. Gnörghl. Nåväl.
Okok. Zug-zug, vi hörs kanske senare. Idag har jag tvättid + skall skriva lite tänkte jag, men jag kanske slänger in ett sådant där ointressant inlägg här mot kvällen eller något. Tjipp och wog!