Min fot gör fortfarande ont idag. Jag kan dock gå med den utan större problem, den är inte svullen och den har inte bytt färg. Bra! Nu hoppas jag bara att den slutar värka snart, jag vill ju springa. Kan slå vad om att mina nya löparskor dyker upp nu när jag är ”handikappad” bara för det :P

Jag mätte midjan i morse igen, for the lulz. Två centimeters skillnad från igår – mindre! Men jag har valt att hålla måttagningen till onsdagskvällar, så det är de måtten som gäller. Men ja. God morgon, 72 centimeters midja :)

Det fick mig att fundera lite. Under min tid med ”ätstörningar” (jag vet inte vad jag skall kalla det) så kände jag mig ändå relativt smal. Jag hade ju som sagt var inga muskler att tala om, för jag åt knappt något. På den tiden hade jag runt 75 centimeters midja och tyckte att det var bra.

NUMERA så äter jag klok frukost varje morgon, jag äter mer mat överlag och jag motionerar, och plötsligt är jag smalare än min artonåriga idealbild av mig själv. DET, mina vänner, känns bra! Jag väger 4 kilo mer men är smalare. Det känns som att det är muskler som väger där då, och inget annat :D Hur härligt?! o/

Så ja. Keep on walking.