Jag lyckades ju skada foten på innebandyn igår. Väldigt ouppskattat. Fick stå och se på under sista kvarten – jag kan GÅ med foten men jag tänker absolut inte springa. När jag började vakna till imorse så kände jag att foten fortfarande gjorde ont, så nu sitter jag här med hela fotryggen kletig med tigerbalsam och surar över att jag inte kan springa som jag vill. Dumma fot. Lyckades ju med konststycket att snubbla på mig själv på något vänster, trampa snett och sedan landa på foten så att den knakade till rejält. Var först orolig att jag på riktigt förstört fotleden, men den är okej. Det gör bara lite ont, typ.

En jämförelse mot för en vecka sedan så har jag blivit nästan 4 centimeter smalare om midjan. Det var dock med ett mått jag tog vid uppstigning i morse – i går kväll var det ”bara” två centimeter mindre än för en vecka sedan. Utöver det så väger jag ett kilo mindre (fast typ fem kilo mindre än för tre veckor sedan :3) och jag mår BRA. Mer om det i träningsbloggen dock, off you go! (ps: Gick 31 000 steg igår Heja mig!)

Idag åker jag med mamma upp till Göteborg. Vi skall äta middag hos Fredrik och Frida, vilket innebär spana in hennes nu gigantiska mage – jag har för mig att de har BF nu i helgen? Så spännande! Vem är den lilla som gömmer sig där inne? :D Efter middagen släpper mamma av mig hos Martin, så jobbar jag därifrån imorgon. Underbart att man kan få skjuts upp – jag slipper tågresa OCH jag får en extra natt med hjärtat. Yay ^_^ *klAd ZåmBi*

Jag är enormt glad över att våren äntligen kikat fram! Det är underbart att promenera i solskenet i Pildammsparken, känna doften av violer och höra ljudet av småfågelkvitter <3 Och sedan när man kommer inomhus så luktar huden solsken och jag smälter lite inombords <3 <3 <3

Ja… om ni inte märkt det så mår jag enormt bra nuförtiden :D
Livet äger, mitt jobb äger, min pojkvän äger, JAG ÄGER. Yesssss!

Jag tänker även till viss del att det kan bero på en rensning jag gjorde i mitt liv för ett par veckor sedan, där jag tog bort energitjuvar från alla ställen jag är medlem på; Facebook, Twitter, Instagram… Och bara en sådan enkelt lite sak som att slippa ha dem i mitt flöde, slippa behöva BRY MIG – det gör skillnad. Man borde göra den sortens rensningar oftare. Det handlar ju faktiskt inte om ”flest Facebookvänner när hen dör vinner”, det har det aldrig gjort. Kvalitet över kvantitet! Jag har cirkus 300 vänner på Facebook, men väldigt många av dem är folk jag har valt att jag vill ha i mitt kontaktnät av olika anledningar. Folk som delar mina hobbies, t.ex. Lajvare. :) Jag har dock lite svårt att förstå folk som strävar efter att ha 5000 vänner när de knappast känner alla. Vari ligger statusen i det? Folk som kommenterar ”Please add me!” på en massa randombilder på diverse Facebooksidor, i förhoppning om att få så många ”vänner” som möjligt? Äh. Jag är väl bara gammal, men jag fattar inte det. Jag håller mitt kontaktnät till folk jag TRÄFFAT och VET vilka de är – främlingar som addar mig skrattar jag bara åt. Jag må ha 300 ”vänner”, men som sagt – jag har en anledning till alla på min vänlista så :)

Ohwell. Nu skall jag fixa typ tusen pcaps! Woop woop! Hej så länge :)