En rask långpromenad på två timmar, och benen ömmade när jag kom hem. Det har varit en lång dag, och att gå över 15 000 steg i ett sträck är ganska ansträngande. Tillagade kvällsmat bestående av rökt älg (tack Martin ♥) och smörstekt sparris och inmundigade detta framför återigen gamla episoder av Project Runway. Sedan gjorde jag lite skumma övningar för att få snyggare rumpa, haha, och nu sitter jag här och skriver och tänker nog egentligen gå och lägga mig och läsa. Jag hoppas på att få somna i god tid så att jag inte är HELT död när jag vaknar imorgon – jag har en hel del roliga saker att sysselsätta mig med när jag kommer till kontoret och det är så besvärligt att sitta och gäspa och halvsova då -_-

Jag hoppas att nattsömnen skall vara fri från ondskapta gubbar och folk som vill göra mig illa. Grejen var ju den, vilket jag inte riktigt fick fram på rätt sätt i tidigare inlägg, att jag trodde att jag var vaken när han kom in i mitt rum första gången. Har ni varit med om det någongång? Att ni TROR att ni är vakna när skit händer i drömmen. Oftast vet man ju att det är en mardröm (vilket i sig är fruktansvärt, för man VET att det bara är en dröm men man KAN INTE VAKNA hur gärna man än vill) men ibland är man övertygad om att man är vaken och att det faktiskt händer på riktigt. En gång var jag ju fullständigt säker på att det stod någon i hallen och stirrade på mig och Martin. Det var så verkligt. Usch.

Det lustiga är att jag skriver om nattens dröm nu och vänder mig om hela tiden för att kolla så att ingen står bakom mig. Så att HAN inte står bakom mig. Gubbfan. Hej, jag är snart 30 år gammal och tror på monster? :(

Nåväl. Sängdags. Godnatt och hoppas att varken ni eller jag behöver drömma oschyssta saker i natt! :)