Älskade. Freddie Mercury hade haft sin sextionsjunde födelsedag idag om han inte så tragiskt gått bort, så här sitter jag med hörlurarna fyllda med Queen och allmänt myser. Vackre underbare. Och vad jag än gör idag så tänker jag INTE sätta på videon för These are the days of our lives, för det gör mig så outhärdligt ledsen att se honom så tunn och sjuk.

Jag började lyssna på Queen när jag var nio. Jag har nämnt detta förut, men orkar inte leta rätt på inlägget så ni får väl tycka att det är tjat istället för citat då. Jag brukade bo över hos en vän till familjen ute på landet (min goda vän Birgit, som var sisådär 50 när jag var 9, eller något åt det hållet) och på morgnarna, dagarna, eftermiddagarna när jag var uttråkad nog så brukade jag ha igång ett gammalt VHS-band där hon spelat in Bamse och slöglo på detta samtidigt som jag sydde dockor och dockkläder och andra små saker (typ sticka grisar och elefanter, för den delen…) ANYWAY så en dag när Bamse var slut så stängde jag inte av direkt utan lät bandet fortsätta gå och då visade det sig att det där som var innan och efter alla Bamse-avsnitten på bandet var ju en helkväll med Queen-musikvideos! What! Sedan den dagen såg jag aldrig mer på Bamse, jag spolade istället förbi för att kolla på mina älskade Queen-videos. Köpte skivor, lärde mig låtar och videos utantill och höll konsert för de yngre barnen på rasterna i skolan. Och var ledsen över att Freddie inte fanns längre. Såg dokumentärer. Köpte böcker. Fortsatte att lyssna, lyssna, lyssna och tog in fler och fler låtar.

Och nu är jag 29, Freddie är fortfarande död och Queen har bytt sångare och jag har stenhårt vägrat lyssna på något av det de har släppt med nya sångare för det ÄR INTE DETSAMMA. Jag har lite samma notions vad gäller Misfits såatteh.

Men ja. Älskade band. I tjugo år har jag lyssnat och älskat och saknat. Och det första svaret jag får i huvudet när folk ställer frågan ”Om du fick se vilket band som helst live” är Queen. Med Freddie vid micken, såklart.