Jo, jag skulle ju som sagt var få hem hantverkare idag vid klockan tio, för att få fönstren ommålade. Samtalet med dem på telefon häromdagen tog alltså en kvart, för att vi skulle lyckas förstå varandra samt hitta en tid då de kunde komma. ”Klockan tio på fredag”, blev det bestämt. Tog med mig jobbdatorn hem igår för att kunna jobba hemifrån fram till tio, och gick upp tidigt idag för att hinna möblera om hela lägenheten för att lämna en meter tomt framför alla fönster. Halv åtta fick jag näsblod; Tjugo i åtta knackar det på dörren. Jag öppnar, med en blodig pappersbit tryckt mot näsan, iklädd ett rumplångt träningslinne och  trosor. ”Hej, vi skall måla här!” sade hantverkare glatt. ”Klockan TIO, ja” svarade jag och ville inte släppa in honom. Han bad mig öppna alla fönster så att han kunde börja måla på utsidan, ”det var därför jag sade tio till dig!” (yeah, right… ) och sagt och gjort så står det nu en målande man tre meter bakom mig medan jag försöker äta frukost trots att hela situationen känns djävligt awkward och jag har trafiken som rusar förbi utanför fönstret så jag kan inte ens tänka just nu.

Funderar på ifall jag på pin kiv skall uthärda fram till tio, eller om jag bara skall äta upp, klä på mig, ge honom nyckeln och gå till jobbet. Just nu hämnas jag lite på honom genom att spela min playlist med musik av Drag Queens. 90% av låtarna handlar om penisar.

Neeej, nu pratar han med mig. Nej, jag ger upp. Jag klär på mig och smiter iväg till kontoret istället. ”Det är bara att ändra dialekten så blir du en riktigt skaunetöis sedan!”

Yikes.

hantverkare–

Han är i alla fall trevlig, alltid något.