I would LOVE some cheese with my whine

Jag vill väl inte vara den som är den, och det är ju så djäkla typiskt svenskt beteende, men alltså… var tog sommaren vägen? Jag kan väl inte direkt påstå att jag skulle njuta av trettiogradiga soliga dagar veckan om hela sommaren igenom, men det känns ändå som att man har blivit snuvad på konfekten när det är Sommarens Sista Vecka™ (Medeltidsveckan ni vet) och det har varit typ.. 15 (?) soliga varma dagar sedan juni.

Det ingår ju liksom i vem jag är att sitta inomhus och gömma mig och klaga på hur varmt och klibbigt och ljust det är utomhus, för att sedan kunna gå ut och njuta av solljumma sommarkvällar med ett par rejäla solglasögon på och en stor glass i handen. Strosa runt kring strandpromenaden med kameran i högsta hugg och fotografera sommarskymningen, försöka fånga dagens sista solsken på bild för att sedan kunna sitta inne och tycka att jag har gjort bra ifrån mig som faktiskt GJORT något i sommarvärmen. Liksom.

Men nej. Ingen hetta. Inget störande solljus. Massor av (mysigt!) regn men alldeles för kallt. Det är ju nu man liksom ville ladda upp batterierna lite? Få bli uppvärmd så att man står sig genom hösten?

Äh. Jag är sjukt svensk och bara klagar, jag.

Idag sitter jag med långbyxor, teeshirt, kofta OCH hoodie på mig. Det är ju trots allt …eh… ”sommar”. :P