Det genomstrålar hela kroppen

Det är så många saker som stressar mig just nu. Jag har inte sovit en hel natt igenom utan avbrott på jag vet inte ens hur länge. Jag minns inte. Det är månader sedan jag fick sova ut. Spenderar dagarna i en trött dimma och försöker mest ta mig fram mot kvällen utan problem. Måste börja göra något åt stressfaktorerna. Vet ni vad, jag har fortfarande inte deklarerat. Först fick jag fel på datumet och sedan glömde jag bort det, så nu har jag typ tre dagar på mig att skicka in om jag inte vill fördubbla tusenlappen jag redan är skyldig skatteverket i förseningsböter. Så bra koll har jag, och ni kan ju gissa vad det gör för min nattsömn..?

Måste även skriva ett brev till mommo. Det borde gå snabbt, men jag glömmer bort det hela tiden. Det är så konstigt det där, jag vet att jag har en familj men de försvinner ur mitt huvud ibland och då glömmer jag bort dem. Det kan ju inte vara normalt, det där..? Det är mest mommo som försvinner. Jag vet inte varför. Det skrämmer mig lite, faktiskt.

Så, idag skall jag deklarera och försöka skriva ett långt, fint brev till mommo. Jag har sådan ångest över brevskrivandet att jag inte ens läser breven hon skriver till mig just nu. Jag får så dåligt samvete över att jag är så dålig på att skriva tillbaka, och jag vet hur ensam och ledsen hon är. Så ja. Note to self: Skriv ett brev till mommo. Både jag och hon mår bättre av att jag skriver. Jag skickade i alla fall en blomma till henne i helgen, för Mors dag.

24 arbetsdagar kvar på jobb, sedan byter jag. Det känns bra. Jag får hålla mig efter sådant istället för att stirra mig blind på det här som stressar mig. Jag måste lyckas ta mig upp ur det här djäkla träsket nu, jag har stått här med dy upp till knäskålarna och kalla fötter en väldigt lång stund nu.

Gnäll gnäll gnäll, nu skall jag fixa det här och sedan blir jag glad och rolig igen. Eller öh, glad i alla fall. Det där med humorn är ju djävligt subjektivt :P