När att vara alldaglig anses vara mer alternativt än att vara alternativ

Lotta till vänster, jag till höger. Från sommaren 2010 på Vogon :)

Jag saknar faktiskt min undercut. Det har jag sagt tidigare, men ja. Det kvarstår. Kommer däremot inte att klippa det så igen inom en överskådlig framtid, för jag saknar även att ha hår ner till midjan och det motverkas ju lite om jag klipper bort håret på halva skallen :P

Jag är förvirrad över hur många som springer runt med undercuts nu för tiden för övrigt. Är det helt plötsligt trendigt, eller har folk helt enkelt skaffat sig lite vettig musikstil att styla sig efter? Är jag månne omgiven av synthare? oO

Jag tror dock på trender. Modeskaparna tar ju hela tiden inspiration från det alternativa. Hittills har väl både goth, rockabilly, visual kei och fetisch-scenen fått stå ut med att vara senaste modet… Så ja. Vi alternativa är väl inte så alternativa längre. På gott och ont. Lättare att hitta kläder till vettiga priser (~ish) men kanske inte så kul att se någon stå i en bandtröja, glatt försöka diskutera musiken med personen och få en tom blick till svar för de har ju bara köpt tröjan för att den är SNYGG och inte för att de supporterar bandet. Tro mig, det har hänt och det gör mig lika frustrerad varje gång.

Ute snöar det något så förbannat (men det är fint!) och om typ 6 timmar skall jag ta buss till flygplatsen och åka till öjn. Dör lite grann när jag tänker på hur fint det skall bli att få komma hem, men är samtidigt sjukt nervös (som jag alltid blir av att resa, oavsett färdmedel) och försöker att inte tänka för mycket på det eftersom magen är ett stormande hav just nu. Så jag spelar WoW och stänger av hjärnan lite.

Typ så.