Jag vill ha regn. Tungt regn, stora droppar, ingen vind, bara regn. Men nej. Det är mulet idag. Och jag hatar påsk. Tänker jag inte på att det är påsk är det lugnt, men så fort jag inser vilken dag det är och så vidare så blir jag helt …äcklad, kind of. Jag vet inte varför, men att tänka på påsken ger mig ångest. Jag känner mig kvävd och världen blir grå. Alltså ignorerar jag glatt att det är påsk nu! Vad mig anbelangar är det bara random helg som jag bara råkar befinna mig på Gotland, och så får det vara.

Jag går upp i vikt av att vara på Gotland. Jag är Knubbdäck innan jag far hem och det blir inte alls bättre av att jag åker hem hit. Jag ser ju inte så mycket tjockare ut, men jag gillar inte att vågnålen far över så långt till höger när jag står på den. Jag har inga problem med min vikt. Jag har däremot problem med min knubbiga mage. Med mindre mage hade jag varit lyckligast, nu får jag nöja mig med att vara just nöjd. Inte helt nöjd, dock.
Badkläder? Inte en chans. Tighta kläder utan korsett? Na-ah. Kläder som fokuserar på magen? No way, José.

Hej och hå. Detta är ett konstigt inlägg som inte handlar om något.

Jag längtar hem, lite. Alla säger ”Men det är väl kul att vara hemma och träffa familj och vänner?” och det ÄR det, missförstå mig inte här. Men samtidigt känner jag mig mest på fel ställe och jag trivs inte överhuvudtaget med att bo i en väska och jag vill kunna göra vad jag vill när jag vill det. Jag känner mig bara lite malplacerad här. Gotland är inte mitt hem längre, och det blir fel när jag försöker passa in här när jag inte längre vill passa in.
Jag älskar mina vänner, jag älskar min familj. Men jag trivs också med att vara min egen herre och så vidare.
Det är svårt att förklara.

Men jag saknar fortfarande regn.