Hemkommen. Rigor mortis i tår och fingrar, och en väldigt kelen katt som gör sitt bästa för att få uppmärksamhet. Detta visar sig genom att hon trycker sig mot min arm, klättrar upp på stolsryggen för att försöka ta sig upp på min rygg, kloar mig lite lätt i låren och allmänt kurrrrrrrrar så mycket hon kan. Jag vill gärna krama på henne, men jag vill gärna slippa bli dödsallergisk också så jag får tyvärr låta bli. Dang.

Mycket trevlig promenad med Ida! Jag älskar att kunna prata ut om vad som helst och faktiskt få respons för det! Ida är i sanning min älsklilla :)
Och imorgon blir det promenad med Amanda, något jag misstänker blir lika trevligt det! Jag tycker om nattliga promenader, även fast mina tår fryser till is och mina fingrar stelnar och jag måste gå runt i kläder som får mig att se ut som en ful smurf. Det är värt det! :D

Imorgon skall jag träna bowling med min bror samt ringa min mommo och bjuda hem mig dit på fika någongång. I ärlighetens namn vill jag egentligen inte fika med henne, men det skulle krossa hennes hjärta om jag varit här hemma utan att höra av mig och det vill jag inte heller. Jag får alltså offra en timme eller två på henne. Och för övrigt så har ju fika med henne varit trevligt de senaste gångerna, så vad är det som säger att det inte skulle var trevligt nu?

Jag saknar när jag var typ sexton år och hade mängder av beundrare. Ni vet, sådana där som tyckte att jag var det snyggaste som fanns och som skulle ge sitt högra ben för att få träffa mig. Och vad har jag nu? Ingen. Jag har vänner, dock, och det är viktigt. Vänner är nog viktigare än beundrare, men jag kan banne mig inte påstå att det inte skulle vara trevligt med folk som jagade efter en lite. Kärleksbrev är ju alltid uppskattat! :) (n1n74@hotmail.com <– *tipsar*)

Lite trött. Min bror sitter dock i min sovstuga så jag får vänta lite med att knalla ut där. Det luktar instängd sextonåring. Mjausch.