Ansiktslös

De stressade drömmarna fortsätter. Jag vaknar till flera gånger under natten och försöker lägga mig till rätta. Vaknar inte utvilad, vaknar …orolig. Det blir bättre. Jag gör listor och försöker få rätsida på saker. Idag skulle jag behöva städa. Lägenheten visar tecken på depression – allt bara …står där. Disken, främst. Det är disken jag måste få ordning på. Den gör mig ledsen. Jag orkar bara inte. Men idag, IDAG! Idag gör jag det. Strunta i allt annat, ta en timme i köket, sedan mår jag bättre igen. Sedan är jag nöjd för dagen.

Igår fick jag äntligen hämta ut mitt smink från Melt Cosmetics. Osminkad på jobbet men igår kväll slängde jag på ögonskugga och förundrades över hur krämig i konsistensen den är (såååå lätt att påföra!) och vilken intensiv och snygg pigmentering. Idag kombinerade jag Melt och Kat von D och kände mig nöjd. Jag har glömt min eyeliner hos Martin så köpte en ny på H&M och den var alltså SKITSVÅR att måla med, wtf? Stenhård spets! Vad jag hade tänkt mig skulle vara ett par subtila vingar är nu punk rock muthafucka, men det får fungera.

Jag …har tappat mitt ansikte? Jag är inte bekväm. Smink eller utan smink, jag ser mig i spegeln men ser inte MIG. Har jag ändrats? Varför ser jag så fel ut? Jag förstår inte. Det är nog bara en period. Det är nog bara all stress och oro och det deprimerade som spelar in. Jag är ju bra, egentligen. Jag bara önskar att jag hade mer kontroll över den nuvarande situationen, men det kommer att bli bra. Jag har ett par veckor på mig. Det löser sig. Ikväll skall jag diska.

Varför ritade man alltid en pil genom hjärtana när man var barn?
Varför tyckte man att ”hej hopp gummisnopp” var en rimlig hälsningsfras när man var 16?

Ha en fin dag, hörni <3