En onsdagsmorgon: Eld

trasig svamp

Jag inledde dagen med att springa fem kilometer och fem kilometer är bara fem kilometer men hade jag släppt springandet igen efter Midnattsloppet så hade det varit två kilometer och en oerhörd utmattning på det. Istället sprang jag fem kilometer, flåsade som sjutton men lever. Fem kilometer är fem kilometer och det gör mig glad.

Nu sitter jag och huttrar på jobb och beundrar himlen som bjuder på ett oerhört skådespel i eldfärger. Det är så sjukt vackert och hade jag haft annat än min mobilkamera här så hade jag tagit bild efter bild och visat, men min kamera är hemma och mobilen vägrar verkligen fånga dessa färger. Jag har försökt.

Igår efter jobb hamnade jag och Johan på Pinchos där vi åt och drack och snackade skit. Det var bra. Mindre JS i denna veckas JSK, men det behöver vara så ibland. Vi får väl råda bot på det nästa vecka istället :)

Alla räkningar betalda, alla pengar överförda till sina respektiva sparkonton och kvar finns en nätt summa jag dels skall handla lite smått till mig själv för och även pengar för julklappar. Det känns bra. Ekonomin har känts bra sedan jag gick i skarpt läge med min budget, och nu när alla skulder är betalade och klara så känns det väldigt positivt. Det är synd bara att julen kommer mitt uppe i allt, haha :D Jag har i alla fall släppt tankarna på den där julklappen jag ville ge Martin för sjutusen… Det får vara. Pengarna finns inte. Eventuellt kan han få den i fyrtioårspresent istället, vi får se. 40 är ju ändå speciellt. HAN är speciell – på alla bra sätt!

Den här veckan hittills har varit bra. Förra veckan var bra. I alla fall minns jag den som bra? Vilken skillnad solen gör. Den gör inte ALLT men den påverkar. En viss oro inför när vi går in i mörkerperioden på allvar och solen inte längre gästspelar. När blir det? November? Jag hoppas ha en skön pyjamas och en djäkla massa varm choklad tills dess. Jag skall stasha. :))

Nu skall jag återgå till det jag har att göra idag. Jag hoppas att ni får en fin dag allihop <3