Cirka ett år efter mitt förra Midnattsloppet Malmö – loppet då jag slet som ett djur för att ta mig runt banan utan att stanna (på en sluttid på 74 minuter!), med en kvardröjande förkylning i kroppen och träningsrundor där jag toppat 3km utan att stanna (för att sedan tvärnita och med yrsel försökt återfå andningen igen) i bagaget – så har jag sprungit samma bana igen. Jag sprang ju Midnattsloppet Göteborg för en vecka sedan, men var missnöjd med skillnaden i banor och att jag inte kunde jämföra de båda prestationerna med gott samvete. Jag har sagt detta – och det är därför jag bestämde mig för att springa milen även denna helg.

Den enda träningen jag har gjort sedan jag sprang förra lördagen är ett intervallpass i onsdags morse. Jag ville inte överträna, men jag ville heller inte helt låta bli att träna.

Jag lyckades komma långt fram i fållan den här gången; jag hatar sega starter där man fastnar bakom folk som inte kommer iväg med den hastighet jag själv vill hålla. Ingen shade mot dem, det är mest bara lite dumt upplägg med hur starten ser ut på de här loppen. Jag har inte så jättemycket att säga om själva loppet, mer än att det kändes som att jag höll en bra hastighet och jag var hela tiden så himla nyfiken på hur snabbt jag faktiskt sprang. Sista kilometern ökade jag farten lite, men runt 150-200 meter före mål fick jag helt GALET håll i magen och stapplade i stort sett över mållinjen, trots att detta är var jag helst bara vill sprinta som en galning liksom. Suck. Hur som haver; Jag satte nytt personbästa på 10k! 68 minuter klockade jag in på, och jag är så himla nöjd :D Det är 6 minuter snabbare på exakt samma sträcka jag sprang förra året; 6 minuter är alltså i stort sett EN HEL KILOMETER snabbare! Wut! :D

2016

2015

En viss skillnad i hur resultatet redovisades 2015 vs 2016, men ÄNDÅ. Det visar ändå en klar förbättring :D

Nu skall jag vila i alla fall imorgon, och sedan skall jag fortsätta springa. Jag har tills maj på mig att lära mig springa en halvmara och vara i toppform inför Göteborgsvarvet. Jag har fulla intentioner att utnyttja tiden fram tills dess till att faktiskt bli en bättre löpare. Så fort det känns som att jag har en fungerande rutin för löpträning varje vecka skall jag försöka komma igång med vanligt gymmande igen. Att träna upp ryggmuskler och bålstyrka är ju något som hjälper mig som löpare, liksom. Samma gäller att träna benen, så. Det finns inget dåligt i att mixa in lite styrketräning mellan löppassen – men det finns heller inget jättedåligt i att fortsätta med ren löpträning, om det nu är där jag hamnar. Så länge jag tränar, you know? :))

Men ja. Personbästa! SÅ NÖJD! :D

(idag för fyra år sedan sprang jag för första gången. då var jag helt förstörd efter att ha sprungit ett par enminutsintervaller. nu springer jag en mil utan egentliga besvär. är det inte spännande var livet bär en? :))