Smitet igår, dårå. Jamen ni vet. Varbergskontoret skulle dyka upp vid tre men redan vid halv två var Malmökontoret ombytta och började dricka glögg och mingla och ha jättetrevligt. Jag satt vid min dator, jobbade och försökte att stänga ute dem. Klart jag var avundsjuk! Klart jag hade velat vara med dem! Men jag står fast vid att mitt beslut att gå hem igår var det bästa beslutet, även fast det kändes väldigt svart att se alla i sina festkläder och liksom gå därifrån, när jag tidigare i veckan planerat smink och klänningar och skor och hur jag skall få min cykel till kasinot för att slippa gå ensam hem över Malmö mitt i natten.
Gårdagens outfit var ett par halvslitna leggings och en sweatshirt. Ni vet, kläder man inte kan få för sig att gå på fest i. Ifall jag skulle få för mig att ångra mig. Halv fyra var partyt i full gång och både jag och Mike smet utan att säga ett ord till någon. Han skulle ju egentligen ha varit med på festen men hans fru var sjuk så han ville hem och ta hand om henne istället. Jag vet inte ens ifall någon noterade att jag inte var med igår. Jag vet bara att det var skönt att komma hem och lägga sig på soffan och vara trött och äta god mat (kyckling/bacon-baguette med majonnäs, så sjuuukt onyttigt men ligger fint i magen :)) och gå till sängs vid tio (efter att ha skrattat åt roliga videos på youtube) och kunna vakna åtta imorse och vara pigg nog för att gå upp och börja städa och fixa och peppa julklappar istället.
Klart att jag hade haft skitkul om jag varit med på festen igår, men jag vågar verkligen inte riskera magen just nu. Idag blir det nykter kväll med Linnea och film och jag kanske dricker läsk och det i sig är ju också obra för magen men det är i alla fall inte alkohol liksom. Jag gillar ju att dricka vin! Och öl! Ett glas rött och ett långt bad med en bra bok. En kall öl och snacka skit medan Martin spelar datorspel. Eller en färgglad drink med glada vänner på en kul fest. Men jag klarar mig ju faktiskt bra utan, också. Jag kommer aldrig att ha ett problem med det när jag väl blir gravid – klart man kommer att sakna det, men det är ju inte svårt att låta bli ändå. Just nu är det värt att låta bli för att slippa ha så många rödglödgade knivar som skär i min mage. För det är så det känns. Det sliter och drar och bränner och gör mig illa. Jag vill gråta eller dunka huvudet i skrivbordet eller bara hålla om magen i hopp om att den skall sluta hata mig så mycket. Idag känns det bra. Jag hade en period tidigare idag då det gjorde ont och stod i, men det har slutat (för stunden, i alla fall) och det gör mig glad. Man börjar uppskatta de här stunderna när man INTE har ont och mår dåligt. Man tar dem för givet när man mår bra och det tycker jag nog ändå att man SKALL. Fan, man skall inte gå runt och ”känna sig tacksam” för att kroppen fungerar som den skall, liksom. Man kan vara tacksam över de här stunderna när kroppen INTE fungerar som den skall men man iaf slipper ha ont, ni vet.
Jag inser att jag inte kommer att hinna städa hela lägenheten idag. Det är okej, jag har imorgon också. Eva och Andreas kommer på adventsfika vid tretiden, så går jag upp vid åtta igen så har jag ju flera hundra timmar på mig att ta färdigt det sista liksom. Idag behöver jag främst ha vardagsrum och kök så färdigt som möjligt, med topp-prio på vardagsrummet eftersom det är där vi skall sitta. Imorgon kan jag ta det sista i köket och i sov- och badrum (men bäddade iallafall rent imorse!) och sedan dra ner alla lådor med julpynt från vinden och få upp granen och mina ljus och sådant i tid innan mina gäster kommer :) DET BLIR BRA!
Förra helgen snöade det i Malmö, sedan dess har det varit regn och ljummet. Runt 6º och bara slask och blask. Jag saknar snön. Får se ifall det kommer någon mer snö eller ifall det där liksom var ”it”.
Ok! Jag skall återgå till mitt pulande här hemma. Ni får ha en trevlig helg och kanske får ni bilder ifall jag orkar göra något med kameran idag och imorgon :)
Kram!