Allt känns ändå bra

Jag har inte sovit jättebäst i nättras – vaknat till ett par gånger, sista gången 03:39 och då skulle ju alltså klockan ringa 05:15, suck. Lyckades i alla fall somna om och när klockan ringde gick jag upp – jag hade ju en springrunda planerad idag, sömn eller inte!  c25k w1r1 gick bra, jag springer nästa gång på torsdag är det tänkt, och har jag tur så har träningsvärken givit med sig tills dess. Det var liiite tungt i benen emellanåt idag ;)

I bakgrunden har jag igång en maraton-stream med Bob Ross och ”The joy of painting” och det är så djävla bra att lyssna på. Vilken underbar människa! Han är så himla fin och positiv och peppig och lugn och mild. Genomgod. Eller ja, han var. Han dog ju för typ 20 år sedan :( Men jag blir glad av att lyssna på det. Hade igång nästan hela dagen igår och kommer att ha igång tills streamen är slut – jag vet inte hur många säsonger det är kvar innan det är slut. Än så länge är det fortfarande igång, iaf. Här hittar ni streamen ifall ni också vill lyssna på världens peppigaste man <3

Jag har inte så jättemycket att säga idag, faktiskt. Trots morgonrunda och Bob Ross har jag lite ångestkänningar, så jag hoppas att det skall släppa under dagen. När jag kommer hem efter jobb i eftermiddag skall jag vispa upp topping till mina cupcakes och sedan ta ner dem till körskolan, och sedan skall jag nog bara slappa, tror jag. Vila. Ta det lugnt. Balansera lite. Jag kanske tar en promenad, men jag har redan nästan 10k steg och med ett mål på 15k så kommer det inte att vara många steg som saknas när jag är klar med cupcakeleveransen senare.

Men ja. Jag skriver säkert mer sedan. Just nu skall jag fortsätta pilla på jobb och lyssna på Bob Ross och hans glada fnitter varje gång han rengör sin pensel. Om Bob Ross säger att jag kan klara vad som helst, det krävs bara lite träning! – så kan jag det. Så det så. :)