Jag lyckades åstadkomma något i drömmen, men jag minns inte vad. Jag vet bara att jag vaknade två minuter innan klockan ringde och kände mig helnöjd, så något bra var det väl, antar jag. Kan jag nu lyckas åstadkomma något bra idag också så hade det ju varit underbart. Jag är ett litet knippe skakiga nerver och jag vet att jag måste lyckas lugna ner mig tills det är dags för min körlektion. Så fort jag sätter mig bakom ratten idag så måste allt detta vara överstökat och bortblåst. Det skall vara confidence, styrka och en tro på att jag faktiskt klarar detta som gäller. JAG KAN KÖRA. Mantra för dagens uppkörning är att ta det lugnt, inte stressa, inte hetsa, planera i god tid och så det lilla uttryckte vi myntade häromdagen: ”Bry dig inte om alla andra, men bry dig om alla andra” (stressa inte upp dig över vad alla andra gör och tycker, men ha koll på vad alla andra gör så att du kan anpassa dig därefter)

Idag säger jag inget på Facebook ifall det inte avslutas med ett positivt besked. Om jag misslyckas behöver de inget veta, om jag lyckas – då djävlar. Jag försöker att ha ett positivt mindset, och att inte alls ge alla ”om” någon uppmärksamhet. De kan få skrika bäst de vill efteråt, men just nu skall det inte vara ”om jag misslyckas” utan ”när jag lyckas” som gäller (haha det lustiga i att detta stycke alltså började med ett ”om jag misslyckas” bra där carina) Om man tänker positivt så går det bättre. JAG KAN KÖRA. Jag kommer att klara detta. Vi skall ha AW i eftermiddag för att fira mitt körkort. JAG KAN KÖRA. Andas, andas, lugna ner sig.

När jag går hemåt ikväll skall jag hämta ut paket på posten. Jag tror att det är min selfiepinne. Japp! Nu har jag snart en sådan, jag också. Skratta ni, men varför inte liksom? Jag tar ju kort på mig själv när jag tränar – skratta åt det också, ifall ni vill. Mig hjälper det, så tycker ni att det är lustigt så är det ju upp till er – och där kan det ju bli skitkul att ha pinnen och kunna ta helkroppsbilder (??) istället för en bild på mitt svettiga ansikte och inget mer.

Mitt ben gör fortfarande ont. Buss idag också. Buss imorgon. Buss på fredag. Lugnt i helgen. Förhoppningsvis möjlighet att springa på söndag – ni vet, sista dagen man har på sig att tävla i Zombies, Run! Virtual 5k race. Suck. BRA ATT VI GÖR DET I SISTA SEKUNDEN, men om det är vad som behövs för att mitt ben skall sluta göra ont så får det bli så. Jag funderade på att kleta in benet med tigerbalsam idag, men jag gjorde inte det. Jag kanske borde, men samtidigt kan jag inte sitta och lukta tigerbalsam hela dagen. Det är så sött och kvalmigt. (note to self: köp mer tigerbalsam på Filippinerna)

56 dagar till jul – det innebär 46 dagar tills vi åker. Yay! DET ser jag fram emot :) Innan dess blir det ju dock en liten helg på Gotland med mommo också. Just nu är hon inte hemma – hon åkte till Eskilstuna för att hälsa på sina systrar igår och det är så djävla bra. Jag blir så glad av att höra att hon tagit sig av öjn för en gångs skull – hon är ju tyvärr bäst i världen på att sitta hemma i sin lägenhet och uggla och inget annat göra.

Ohwell. Håll era tummar för mig idag, ok? JAG KAN KÖRA, jag måste bara lyckas bevisa det för inspektören också.