Min bror, den store POETEN, har skrivit följande, och jag gråter av skratt:

---

Egen kärleksdikt:

Jag ligger sömnlös om natten och tänker på dig

 

Varför det? Jag är ju bara en vanlig tjej.

 

Ditt hår, dina ögon och din vackra form.

 

Sluta nu! Du låter som en sexgalen kärleksorm.

 

Blotta tanken på ditt fruktbara sköte, får mina tankar på vift

 

Ack, jag måtte förbli jungfru tills den dag jag finner mig gift.

 

Bortse från äktenskapets mången regel, följ mig ut på kärleks-skutan så sätter vi segel.

 

Smicker i sitt prydno min gode herre, men du kan icke övertala mig dessvärre.

 

Jag vet att jag dig kan locka även om jag så måste muta

 

Jag erkänner kan dig inte motstå följer dig för evigt ut på din skuta

 

Jag skulle aldrig lämna dig, alltid stå vid din sida

 

Ja, min gode herre samma här även om vi måtte genom ödets alla kval genomlida

 

* * * *

 

 

Vad händer nu? Havets så djupt omslukar oss skutan håller ej tätt

 

Jag är så rädd, så otroligt rädd mig rädsla kan ej bli mätt

 

Kom hit jag omfamnar dig i min varma barm, håller dig hårt trots mot den säkra död vi går.

 

Ack, ack ty det skulle gå såhär, vi som blott älskat varandra sen igår.

 

Men äventyret slutar ej här, vi kommer att älska varandra i himmelen ovan vår atmosfär.

 

 

OH HERRE GUD VA JA E KÄR!