Jag vet inte ifall jag skall posta när jag har negativa tankar angående träningen och min progress, eller ifall jag skall hålla den här bloggen enbart glad och pepp och wheee~

Det känns inte helt ärligt att undvika att posta saker som tynger mig eller får mig att tvivla, men jag gillar ändå att detta är en portal för ren träningsglädje och awesomeness. Vad tycker ni? Är det dåligt om jag postar när jag, som idag, känner stort tvivel och MEH! över hela grejen?

Här nedan kommer det att följa lite gnäll. Orkar ni inte med att läsa det eller tycker att det känns onödigt – sluta läsa efter detta stycke! Tro dock inte för fem öre att jag tänker ge upp! Jag får väl använda detta som mer DJÄVLAR ANAMMA att elda på peppen med, så. Det är inte all bad, det skall ni inte tro :)

Right. Idag. Magen är svullen och känns ENORM. Vill inte ens kolla med måttbandet, men det känns som att jag är större än jag var innan jag började träna. Jag känner mig tjock, helt enkelt. Svullen, uppsvälld och knubbig, och lite grann känner jag att ”what’s the use” i att träna om jag inte blir supersmal och vältränad och stark och bäst?

Jag VET att det är en utdragen process, jag VET att om jag bara fortsätter som jag gör just nu och trappar upp det lite så kommer det helt plötsligt bara att säga *ABRAKADABRA* och sedan sitter jag där och undrar var denna superballa kropp kom ifrån.

Men idag… idag är ingen bra dag. Jag känner mig mest nedstämd och ful. Jag kollar i spegeln och förstår inte varifrån den gigantiska magen kom. Vad fan, liksom?

Förmodligen har jag ätit för mycket och/eller fel. Jag ville bara lyxa till det lite, jag var så sugen. Förmodligen har svullnaden försvunnit redan imorgon. Inget mer med det. Men just nu vill jag bara gråta och slita mitt hår. Det är SVÅRT att vara 120% pepp och hela tiden hålla peppen på topp. Ibland dalar det och då behöver jag få utlopp för det också.

Jag har ju tidigare skrivit om opepp på bloggen och hur jag har tacklat opeppen genom att göra småsaker för mig själv (ny playlist, och så vidare) och hur detta har löst problemet. Just nu är det ju dock inte opepp som är problemet, utan mest en enorm brist på bevis på framsteg. Jag VET att jag är så mycket bättre idag (ja, även idag!) än vad jag var för mindre än två månader sedan och jag borde inte hata på mig själv för EN KVÄLLS missnöje. Men… Äh. Ni vet. Ibland orkar man inte riktigt hålla humöret på topp och då är det lätt att hitta fel.

Jag behövde bara få gnälla av mig lite. På söndag är det W4R3 och då DJÄVLAR skall jag ge det allt jag har! (och då kommer mest troligt magklumpen att ha gått ner till sitt nya, normala stadie igen och denna bloggpost kommer att vara bortglömd)

FÖRRESTEN, ifall ni fortfarande läser:
TACK för alla fina kommentarer och mail ni skickar, här på bloggen och på Facebook! Det gör mig JÄTTEGLAD när ni hejar på mig och när ni själva känner er inspirerade – av mig! Det hade jag aldrig i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig. NI ger mig ork att fortsätta, tro mig! ♥ Tack tack tack!