Dagens eftermiddags-Zombie, på väg hem från jobb.

Livet är bara djävligt bra, helt enkelt :) Just nu är jag pepp på det mesta (mest av allt är jag pepp på att sy en vår/höst-kappa av mitt lila ylle men jag skall fundera lite på saken och först och främst se ifall jag har tillräckligt mycket och jag måste orka sy ett foder till den men jag vet inte om jag orkar det så vi får se hur det blir med det), det är snö utanför fönstret, jag har tagit ner allt julpynt och hängt svarta spetsgardiner istället och i fönstret hänger ett hjärta av metall med ett värmeljus i och myser.

Skall strax gå till sängs och se ifall jag lyckas läsa ut Thief of Time idag. Jag vet, jag vet, jag har läst den i en ren evighet nu (snart två veckor, wtf?!) men jag hinner läsa så ytterst lite innan jag blir för trött och somnar, så jag får helt enkelt skylla på att livet kommer före. Liksom.

Idag har jag inte alls varit irriterad trots det som gjorde mig på dåligt humör igår. Hur bra, amirite? Asbra. Så bra. Det ni! Jag är lite mupp i skallen just nu, haha, men nevermind. Jag skall strax låta er vara ifred för kvällen så då slipper ni mig fram tills imorgon bitti ;)

Läste igenom lite gamla blogginlägg (två år gamla) och kom fram till att jag tyckte att jag skrev bättre då. Eftersom jag för två år sedan tyckte att jag skrev bättre för fyra år sedan så betyder det att jag om två år kommer att tycka att det jag skriver just nu är imba, så… jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta. Kanske att jag är mer konsekvent än jag tror och att självdistans och framtid är bra? :)

Rubriken är en rad ur Ice Angel av Blutengel och det kanske inte riktigt passar till ett inlägg som ändå är väldigt positivt (eller åtminstone väldigt förvirrande) men det passar till bilden som mest är KYLA och wheeee rött hår! så ni får överleva ändå. Nu vet ni varför, liksom.

Puss och godnatt!