På var sitt håll sitter vi och är sjuka, min älskade och jag. Han är febrig i Surte, jag hostar sönder lungorna i Malmö. Jag önskar att polkagrisen i handen på bilden här ovan vore en trollstav, så att jag kunde trolla hit honom och försöka pyssla om honom så gott jag orkade, istället för att vi båda får ligga ensamma och ynka. Avståndet = not cool, bro.
Jag fick Cocillana och Bricanyl på Capio förut. Vi får se hur det hjälper. Jag är evinnerligt trött på hostandet och vill ju få vara frisk tills julen – det är ju ganska mycket roligare att fira jul utan att sitta och hosta som en idiot hela helgen. Hepp.
Har just sett färdigt Tomten är far till alla barnen. Funderar på om jag skall se en film till eller om jag skall göra tidig kväll och lägga mig och läsa istället. Det lutar ganska hårt åt det sistnämnda! Är på sista delen i Sagan om Paksenarrion för sisådär sjuttioelfte gången (jag läser om böcker med ett par års mellanrum – om de är bra, det vill säga ;)) och trots att jag vet vad som händer så är det ju så spännande och bra att jag inte kan lägga den ifrån mig. Hihi. Boknördszombie <3
Min förhoppning är att Cocillanan inte bara kommer att få mig att somna gott (morfin, ni vet…) utan även att jag hostar mindre imorgon. Morgnarna hittills har varit fruktansvärda, jag hinner knappt vakna innan halsen protesterar och jag hostar tills nacken stelnar och käken nästan låser sig.
Förlåt att jag gnäller så mycket om detta, men det upptar mitt liv ganska så fullkomligt för tillfället och det är svårt att fokusera på allt annat när jag mest av allt går runt och hostar och äcklar hela dagarna. Jag lovar att det blir bättre så fort jag mår mindre kasst! <3
Wow! Skitsnygg bild på dig!
Mitt tips: Ni kan ju åtminstone låtsas att ni är friska. Det kanske känns lite bättre då :)