Ni vet det där som är så rewarding, när man bakat saffranspannkaka till kontoret för ett par hundra kronor och slitit djur med det, och man får vara med och a) äta kakan och b) höra ifall de tycker om den eller ej..? Yes, not for me. Jag lämnade kakan i kylen på jobb, tog med mig jobbdatorn och åkte hem igen. Helvetes hosta. Jag kan inte med gott samvete sitta på jobb och hosta som jag gör, jag tror inte att jag smittar men så fan heller att jag vill riskera att paja julen för de andra.

Jag får väl hoppas att de skriver något om den på irc när de har fikat sedan. Och jag håller tummarna att de gillar den, det vore trist att lägga tid och pengar på det om de sedan inte alls tyckte att det var en kul grej.

Ohwell. Dagen inleddes med att jag (återigen) vaknade nästan en halvtimme innan väckarklockan ringde (gjorde detsamma igår, därav började jag redan 06:30 istället för 07:00 som jag brukar) och hann knappt märka att jag var vaken innan hostan besatt mig. Hostade tills jag storknade, fick återigen huka mig över toalettstolen och torrkräkas (förlåt för TMI hörni) och kände redan då att idag inte är en dag jag skall sitta bland folk, typ alls.

Så ja. På med kläder, cykla in till jobb, lämna kakan, hämta datorn, åka hela vägen hem igen trots att det brann i huden och skallen kändes alldeles för lätt och bubblig. Ugh. Två veckor idag sedan jag åkte på den här skiten. Ni förstår att det börjar surna lite? Att jag börjar bli lite lagom trött på det? Vi kan ju säga såhär: Jag var trött på hostan en halvtimme efter att den började för två veckor sedan. ”Jag har knappt börjat hosta och jag är redan trött på den” sade jag till Martin när jag låg där i sängen i Filippinerna (vid tillfället glatt ovetande om att vi skulle få klara oss utan AC de två nästkommande nätterna – jag kan INTE rekommendera någon att ligga sjuk i feber och hosta när det är 30 grader varmt i rummet) och då hade jag inte ens börjat hosta på allvar. MEN JA. Jag skall sluta tjata nu :P

Dags att börja se över arbetsdagen samt ta ett glas O’boy.