Kyssar! Detta underbara, ljuvliga man sällan får nog av att dela med sig av. Dessa ljuvliga varma läppar, hur man plötsligt är närmare en person än man någonsin varit tidigare. Hur man delar värme, hur ens ansikten snuddar varandra så mycket att man kittlas av den andras ögonfransar och hur man blygt skådar in i den andres blick, bara för att upptäcka samma blyghet där.

Nu tänker jag citera ett av de sötaste sms jag fått, och som inledde mitt tvåårsförhållande med Grodprinsen (han som plötsligt förvandlades till en riktig padda, alltså):

”Jag är kär i dig och har varit det länge. Jag skulle ge vad som helst bara för att få kyssa dig.”

…och plötsligt inser man att ens hjärta är en mjukglass som smälte illa kvickt i hettan, och som nu ligger och varsamt vibrerar vid ens fötter. Och man börjar föreställa sig hur det skulle vara, att få smälta samman med honom och ha hans tunga i min mun.

Jag minns min första kyss. Jag var sexton, han ville ekonomiröka och blåste varm och närapå fuktig rök i min mun. Senare den kvällen bad han plötsligt om en puss och innan jag visste ordet av hade jag hans tunga djupt ner i min hals och hans varma händer om min rygg. Mrrr. Jag tycker om att kyssas.
Sedan låg jag vaken halva natten och riktigt förundrades över sensationen i det hela. Aldrig förr hade jag upplevt något som ens liknade att ha en varm och rökig tunga tätt slingrad kring min, aldrig tidigare hade jag kunnat förstå hur intim man kan vara med alla kläder på bara för att man får ta del av någon annans saliv.

Och jag saknar er, jag saknar er.