Riktigt ruskigt väder idag. Som jag undrade igår: Var är snön!?

På väg hem om en vecka. Det gläder mig. Jag skall sluta vara emo i min blogg så ofta, om så inte för er skull så åtminstone för min egen. Som jag ständigt tjatar om: Det ger varken mig eller er något, så why keep it up? Å andra sidan känns det ibland som att min känslo- och omständighetsblogg är ganska unik i en bloggdjungel full av politik, feminism, fester och modekläder. Jag har visserligen sett en del andra som också skriver mer dagboksliknande inlägg, men… well, kanske är alla mina känslostormar en del av det?

Funderar på att starta ytterligare en blogg. En sådan där anonym blogg som så många har, där man har mer fria tyglar att skriva precis vad som helst. Om folk, om sitt liv, om sin brist på sexliv och så vidare. Fast jag vet inte, jag trivs bra med den här bloggen även fast jag ibland känner att det hade varit skönt att ta lövet från munnen.

Går hemifrån vid kvart i, tror jag, så hinner jag förhoppningsvis läsa båda kapitlen. Får skumläsa som fan; sedan när jag kommer till skolan skall jag skriva ut de där papprena jag behöver ha ut, samt ta mig igenom den text vi skall diskutera idag och göra övningsuppgifterna till den. Och kanske vill jag då innerst inne sansa mig i två sekunder för att ilsket undra ”Varför i hela fridens namn gjorde jag inte det här igår, när jag hade gott om tid?” Och, well, jag gjorde mitt val igår och idag får jag stå för konsekvenserna för det, det är inte värre än så.
…jag är inte så stressad egentligen, vilket däremot kan ses som en nackdel. Jag känner mig lite …zen.