Jag låg igår, precis när jag skulle till att somna, och filosoferade lite över hur människor fungerar när de interagerar mot varandra. Och jag kom fram till att det hela är som en fågeldans, eller en flört, om ni hellre så vill. Det har med personkemi att göra; matchar inte ens atomer den andres så blir konversationen eller whatnot krystad, obekväm och full av pinsam tystnad. Hittar man däremot en perfect match så kan man verkligen babbla på, känna sig väl till mods och hela tiden kunna ge svar på tal. Och det hela påminner om att flörta, förföra, charma. Man se folk i ögonen, man ler och skämtar, man skrattar åt något osynligt och öhörbart och man lindar dem långsamt ett varv till, ett varv till, ett varv till runt lillfingret. Det kanske till och med ligger i ens jargong, små antydningar men aldrig mer än subtila hintar.

Jag har allvarligt talat svårt att tänka mig en miljö där man INTE använder sig av sådana här hemliga flörtmetoder när man arbetar/pluggar/umgås/whatnot. Alltid är man värderande, läser av varandra, låter blicken nonchalant glida över folk när de närmar sig – do you like what you see? – rättar utan att vara riktigt medvetande om det till sitt hår, ler en aning blygt och sedan börjar man. Parningsdansen. Aldrig lika seriös eller medveten som en fredagkväll på puben, men ändock; det hela följer samma mönster, är det jag försöker få sagt. Och ni som läser detta, tänk igenom det här. Surely har ni någongång försökt vara charmig, kvick och lite flörtig när ni talar med någon? Och ja, jag menar mot båda könen, oavsett sexuell läggning. Är inte hela det här med att skaffa vänner ett sätt att lägga ut sig själv på köttmarknaden igen? Man vill ju inte klä ner sig, man sitter inte tyst och stumt stirrar ner i bordsskivan; man måste ju vara flörtig, visa upp sina vackraste fjädrar och visa sig charmig och rolig.

Så på så sätt är det ändå konstigt att jag är så djävla kass på att ragga! Jag har inga problem med att charma kunderna på jobbet. Jag hade inga problem att få trevliga vänner nu när jag började skolan. Jag har inga problem med att le lite extra åt bartendern för att jag vet att det innebär att han gärna är trevlig tillbaka. Jag vet inte om det kanske går ut på att ett ragg i syfte att få lite s3xx0rs, lite action i Underlandet om ni så vill, har ett såpass …well, kanske rent utav ”skrämmande” syfte att det får en att dra öronen åt sig och skrämt sitta rigid och stel på sin stol, snarare än att man flyttar närmre, lägger en hand på hans ben och låter andedräkten leka med hans hals?

Jag behöver komma ut mer. :P