Ibland känns det som att vi saknar ömsesidig respekt. Eller är jag bara för djävla mycket av en dörrmatta?
Jag har vänner som har totalt tvärt emot ståndpunkt vad gäller politik. Som är troende. Som är emot språkutveckling och genustänket. Och jag tänker att om jag låter dem tycka vad de vill, tro vad de vill och anse vad de vill – då ger de väl mig samma frihet?
Men nej. Istället får jag dag ut och dag in se deras förlöjliganden av vad jag står för, tror på och tycker. Och ve mig om jag tycker något annat! Dumma mig om jag faktiskt tycker att det finns ett användningsområde för ”hen”. Hur korkad är jag som faktiskt inte vill tro att det finns en gud? Och hur kan jag ens påstå att jag INTE vill döda småbarn, invandrare och sjukpensionärer om jag faktiskt röstar BLÅTT?!
Äh. Jag tänker inte heller börja nu med att säga emot dem. Jag tycker bara att det är tråkigt att de ständigt måste uttrycka sig på sätt som får en att känna att man skulle ha fel bara för att man faktiskt har en ”annorlunda” åsikt. Och det gäller långt ifrån alla och väl egentligen inte någon särskild i synnerhet. Och i ärlighetens namn hycklar jag väl förmodligen något eftersom jag säkert själv har gjort dumma uttalanden tidigare (eller fortfarande gör, vad vet jag). Men rent personligt så börjar jag bli ganska trött på att hela tiden målas upp som en blodtörstig pappskalle.
Igen: Ni får tycka, tänka och tro precis vad ni vill – men ni kanske inte alltid MÅSTE köra upp de tankarna i ansiktet på någon som a) är fullständigt nöjd med vad hon själv tycker och tror – och som b) inte hela tiden vill skapa en debatt kring detta?
Jag respekterar ER ståndpunkt även fast vi inte alltid är ense. Snälla, försök åtminstone respektera MIN.
(det är verkligen HELT OKEJ att inte hålla med mig och att tycka och resonera annorlunda – men måste man verkligen framföra sin åsikt på ett sätt som förlöjligar folk som tycker tvärtom?)
Jag är otroligt hård när jag skriver om politik på internet eller diskuterar med folk som har samma åsikter som mig. För mig som en gång var politisk engagerad kommer politik alltid att vara regelrätt krig mellan olika intressen. I övrigt försöker jag dock undvika att överhuvudtaget diskutera politik. Det är inget direkt lämpligt att ta upp i fikarummet eller på en fest. Få saker kan få folk att bli så osams som en politisk diskussion.
Jag tycker att en ska ge frihet för olika åsikter, men en kan ju fortfarande debattera. Om ex. jag vill debattera någons åsikter är ju inte det detsamma som att jag inte trivs i att vi har olika åsikter. Sen kan en ju säga att en inte VILL debattera. Jag har som regel att inte debattera tro för jag tycker inte att det är ett debattområde, & då säger jag att jag inte debatterar sånt om någon är på humör men vad jag märker mycket vad gäller just tro är att mååånga som inte tror uttalar sig mycket nedlåtande & då förstår jag att många troende biter ifrån. Däremot tror jag inte att dessa alltid är medvetna om exakt HUR nedlåtande dom låter för att vi har en typ av samhälle där en talar så om religion. Med det inte sagt att du är sådan men det är nog så i många fall vad gäller just troende vs icketroende.