En gång i tiden så var sommaren en väldigt varm och solig årstid, då man gick upp vid halv åtta på morgonen och åt frukost och såg på sommarlovsmorgon och plockade röda vinbär i trädgården som man gick och åt trots den vedervärdiga smak det blev när man just borstat tänderna medan man väntade på mamma som bredde mackor och packade picknickkorgen så att vi kunde åka ut på stranden. In i bilen, vara snabb som fan så att man fick sitta i framsätet och så lyssna på radio på hög volym med alla rutorna nedvevade, med spring i benen och längtan efter varmt sommarvatten att stoppa fötterna i. Efter en stunds dividerande över vilken strand (Tofta Strand, Strandpensionatet eller Gnisvärd) man skulle svänga av vid (Strandpensionatet brukade lyckligtvis vinna, vi åkte ALDRIG till Tofta strand) och sedan ut ut ut på stranden för att hitta en bra plats där vi kunde sitta i lä men kanske kunna hoppa från sandvallarna när vi tröttnat på vattnet. Bada tills huden blev skrynklig, sitta invirad och frysa i en fuktig handduk med en sandig macka i handen och sedan bygga sandslott och kasta frisbee med bröderna medan mamma låg och läste och lapade solsken. Sedan, när vi köpt glass i strandkiosken och tagit dagens sista dopp så åkte vi hem, där pappa stod med grillen redo så att vi bara kunde slänga på köttet och sitta på verandan i kvällssolen och äta och dricka och skratta och trivas tillsammans. På senare tid var det även läge för dopp i poolen efter maten, innan man gick in, tog en dusch och sedan somnade med solvarm hud och ett par vilsna sandkorn i hårbotten och med skallen full av mysiga minnen från dagen och en förväntan över vad morgondagen skulle ha med sig.

Jag längtar tillbaka dit.