Foto: Nathaniel Johansson

Livet går vidare. Tur att man har ett permanent åkkort, annars hade man väl blivit avslängd sedan länge.

Sade farväl till pappa i förrgår. Alltid lika jobbigt. Krama om och inte vilja släppa, egentligen. Jag vet att han inte är mer än ett telefonsamtal bort, men samtidigt så ÄR avståndet och tidsskillnaden avsevärt. Det är jobbigt, för jag vet att om något händer honom eller mig så är han på andra sidan världen och resor tar tid och är omständligt. Mamma bor ju bara tre timmar härifrån, det är inte i närheten av lika jobbigt. Och pappa träffar man ju så sällan :( Men men. Jag är vuxen nu, och får försöka klara av sådana där saker som att säga hejdå. Plus att jag tänker ju försöka fixa en resa till Filippinerna i vinter, för att hälsa på i en vecka.

Torsdag, igen. Snart två veckor gågna på nya jobbet och jag saknar inte Stream för fem öre. Jag saknar mina kollegor, men that’s it. Företaget i sig..? Not so much.

Jag har inget kul att skriva just nu, egentligen. Jag är trött och frusen, jag har en plastboll att sitta på och jag är sjukt oinspirerad. Nästa titel enligt bloggutmaningen är ”Den här månaden” men vad fan har jag att säga om Juli som skall inspirera mig? :/

Så ja. Jag lever och jag är tråkig, i vanlig ordning. Hur går det för er? :)