Det finns två saker man kan skriva om på ämnet ”mina drömmar”. Det ena är vad som händer i mitt huvud när jag sover, vilket man faktiskt kan ta del av typ här. Det andra är vad jag har för förhoppningar för framtiden. Eftersom jag har tusen inlägg som handlar om vad jag har drömt så tänker jag därmed fokusera på sistnämnda alternativ. FRAMTIDEN.

Jag har nämnt det mesta av detta tidigare, men jag tror att det ligger relativt utspritt över flera inlägg så jag fokuserar det här så behöver vi aldrig fundera igen.

Vad vill jag ha ut av framtiden?
Jag vill ha familj och jag vill ha ett bra jobb där jag trivs. Börjar på mitt nya jobb imorgon och jag har väldigt stora förhoppningar att this is it, för so far verkar det för bra för att vara sant. Men det känns lite som att steg ett är taget där. Klart jag är orolig att jag har gjort fel, klart det känns lite läskigt att lämna en fast anställning och på nytt bli provanställd på ett ställe där jag verkligen vill vara. Men passande nog tänker jag citera Dream här:
Och det är sant. Att sitta fast i ett jobb där man faktiskt egentligen bara trivs med kollegorna men inte direkt med resten ÄR ett misstag. Så jag tar chansen och klättrar upp för berget och hoppas att jag inte faller ner. Det enda jag behöver göra är ju att visa hur djävla bra jag kan vara är.

Andra delen av mina drömmar för framtiden innefattar en make och ett eller två barn. Ja, jag vill faktiskt gifta mig. Kanske inte ett kristet kyrkbröllop iochmed min tro, men jag vill ändå gifta mig. Detta är väl mest kanske någon form av hjärntvätt sedan unga år, men ja. Jag vet inte. Kalla mig löjlig om ni vill, men jag inbillar mig ändå att man har ett annat band till en person man är gift med än någon som kan resa sig och gå utför dörren any given moment.

Och barn. Jag har velat bli mamma sedan ~10 år nu. Det börjar kännas lite mer enträget, men jag är vill inte stressa. Jag vill hitta en pojkvän som vill samma saker i livet som mig, och efter att vi varit tillsammans länge nog för att konstatera att vi är rätt så kan det ju vara läge för barn. Jag vill bara inte att det tar för lång tid. Jag är ”bara” 28 men jag blir inte yngre och vackrare och så det blir ju bara svårare och svårare att hitta en partner allt eftersom.

Däremot är det ju aldrig fel att hångla lite på vägen mot en partner ^^
Men ja. Jag vet inte. Jag jobbar på det första (jobb) och hoppas på det bästa rörande det andra (kärlek) och så får vi väl se ifall allt löser sig.

…jag är precis lika tråkig som jag låter. Förlåt. Jag har även på känn att jag skrämde bort potentiella fanboys (om de nu ens läser min blogg :P) genom att återigen tjatat om barn och så vidare, men samtidigt så tror jag på att vara djävligt ärlig och öppen med vad jag vill. Det är ju ”bortkastad” tid både för mig och honom om man upptäcker att jag vill ha barn och han absolut inte vill det, amirite?