Zombie, Sega och Zzucken

De fyra syskonen Hellberg. Fyra nyanser av blond. Fyra nivåer av dryg.

♥

Äldst var Anna, hon var fem år äldre än mig. Fredrik är två år yngre än mig och Ricard är sex år yngre än mig. Folk som ser mig och mina bröder ihop har dock svårt att greppa att det är jag som är äldst, eftersom jag bland annat är ungefär sisådär hälften så lång som dem.

Anna var pionjären, rebellen, den roliga. Hon berättade alltid roliga historier men bröt alltid ihop i skratt innan hon kom till poängen, så det kom aldrig något slut på hennes historier. Istället satt man och skrattade med henne men utan att egentligen veta varför. Anna flyttade till Grekland när hon var 19-20, och stannade där ett par månader innan hon hamnade i Stockholm, där hon bodde fram tills hon gick bort.

Fredrik är den musikaliske, den rolige, den som alltid har en kul story att berätta. Han är den tuffe, den som aldrig hade problem att hitta vänner i skolan och den som på något sätt alltid lyckades övertala mig att plocka ur diskmaskinen/laga mat/städa av köket när det egentligen var hans tur. Fredrik fyller för övrigt 26 på torsdag, måste komma ihåg och säga grattis då :) Fredrik bor tillsammans med sin fästmö i Göteborg, och håller på att starta ett företag för att sälja väldigt unika armband.

Ricard är den som påminner mest om mig. Vi är de två lite lugnare, mer awkward och mer datorintresserade. Vi kommer väldigt bra överrens, i alla fall när han inte är allt för dryg ;) Ricard bor i Helsingborg, ett par stenkast bort från mig.

Jag har mammas ögon och pappas hudfärg. Fredrik har mammas ögon och mammas hudfärg. Ricard har pappas ögon och pappas hudfärg. Anna har pappas ögon och mammas hudfärg. Ingen är den andra lik. Faktum är att vi rent utseendemässigt inte är det minsta lika varandra. Vissa andra syskon är väldigt lika varandra, men just i vår familj så har vi svårt att yttre likheter. Däremot så pratar vi på samma sätt (och då menar jag inte gotländska…), vi har samma kroppspråk och vi tänker väldigt lika. Vi skrattar åt samma lökiga skämt, vi reagerar ganska lika när vi blir arga och vi vet precis var vi har varandra.

Jag älskar mina syskon väldigt högt. De är de här i världen som mest av allt kommer att kunna förstå mig, för de kommer från samma bakgrund, med samma uppväxt och samma förutsättningar (mer eller mindre). Jag vet att de finns där för mig, så som jag finns där för dem. Efter att Anna gick bort så har jag blivit väldigt lätt oroad när det gäller mina bröder, dock. Om de inte går att få tag i när jag försöker ringa dem så blir jag väldigt snabbt orolig att det värsta skall ha hänt. Jag kommer inte att klara av att förlora ett syskon till, så jag har en relativt ständig oro att något skall hända dem.

Jag har tyvärr ingen bild på oss alla fyra tillsammans. Men Anna var mer i samma längd som Fredrik och Ricard, så det är jag som är kortast i familjen på mina 164 centimeter :P

Bilden ovan är tagen vid vårt besök på Disney World i Florida för sex år sedan.