Behold: Min mytomspunna och väldigt tråkiga naturliga hårfärg – den där mina kollegor inte tror på!

Måndagsmorgon alltså. Utanför fönstret gäckar det mulna vädret – vad då, sommar? Det är för fan höst! Aja. Jag är kluven: Det är inte äckelvarmt och det är inte äckelsoligt så att man bränner sig bara genom att titta ut genom fönstret, men samtidigt så är det tråkigt att den enda årstiden som skall värma upp en och ladda ens batterier inför den mörka, murriga (mysiga!) hösten liksom …misslyckas, med det. Kollade väderrapporten i min mobil och det ser ju inte ut som att den där sommaren återkommer heller. Tog den semester eller?

Alltså, solen: Allt är förlåtet! Kom fram och skin lite nu, jag kan ha parasoll om det är så alltså. Let’s kiss and make up?

Ja. Det är på den nivån alltså. Jag har börjat prata om vädret. Inte jättespännande, kanske. Det är ju inte direkt som att det är svårt för er att själva titta ut genom fönstret och ta in den här informationen utan min hjälp. Å andra sidan är det kul om ett par veckor när jag backtrackar i bloggen och surt hittar det här inlägget, med soleld över hela mig och huvudvärk på grund av vätskebrist och gudvetvad. ”Varför sade jag sådär? Solfan kom ju faktiskt fram!” typ. Vi får se.

Men ja, alltså. Det här med bilder. Jag tycker ju att det är kul att posta bilder. Lite som en reminder liksom, texten du läser har skrivits av en person som ser ut SÅHÄR. Som att det ändrar något. Som att det blir bättre eller sämre? Samtidigt har jag ju märkt att inlägg med bilder på typ blommor och väggar inte riktigt är lika roliga för er, så uppenbarligen påverkar det ju på något sätt att det är en bild på en tråkig zombie och inte en vacker blomma som ligger med här. Grejen är ju bara den att jag har INGET NYTT att komma med där. Nada, zip, zero. Det är därför jag just nu mest gräver upp och postar bilder från Visby, den där tiden då jag hade tråkigt typ hela tiden och mest satt i köket och poserade. Eller ja, som i ovanstående exempel: låg på köksgolvet. Funderar väl på om man skall våga sig på något liknande nu, liksom. Lägga en schysst makeup och så posera lite framför kameran. Men jag vet inte. Jag har blivit så …seriös nu. Typ? Vi får se.

Annars då? Jotack, tackar som frågar. Jag behöver nog mer vitaminer. Funderar på att köpa lite sådana där vitaminer som hjälper för hår och naglar. Silica. Whatever. Jag är trött på att skallen föder små wookies varje gång jag tar en dusch liksom. Om jag nu skulle reproducera en massa Star Wars-karaktärer kunde jag väl hellre få en rancor? De är ju balla. Inte för att jag vet hur jag skulle få fram en sådan och det är nog inget jag vill gå djupare in i heller. Tråkiga skämtet: Du är så tjock att om du vore med i Star Wars skulle du heta Chub-bacca. Chubbie. Jag suger. TRÅK. Hejdå.