Hemma sjuk idag. Hatar att vara hemma sjuk, det får mig att känna mig värdelös, för att inte tala om uttråkad. Det finns inget jag kan göra här hemma direkt, orkar inte försöka städa av och jag är redan öm i kroppen efter att ha legat i sängen hela dagen igår och stirrar på tv. Sitter på soffan just nu med Naths laptop (min står för långt borta för att jag skall orka gå och hämta den) och tittar på MTV eftersom Travel & Living vägrar starta. Får pilla igång någon film sedan så att jag har något att titta på, men just nu får det duga som bakgrundsskrammel.
Bläddrade runt lite på eBay igår för att försöka hitta en film jag har på VHS någonstans, som jag väldigt gärna vill ha på DVD. Hittade ett par resultat, alla kostade $60 och uppåt. Herregud. Letade på Amazon idag, hittade ett par ex för $25. Fortfarande dyrt, men i alla fall lite mer värt. Det är en gammal häxfilm som jag råkade spela in i tron att det var något annat eftersom den svenska titeln var Häxjakten. Det visade sig istället vara en high school-häxfilm som på originalspråk heter I’ve been waiting for you. Ganska lökig egentligen, men jag gillar verkligen den sortens filmer. Det görs inte alls sådant längre… Nittiotalet hade något särskilt när det kom till filmer, och all CGI i världen kan inte rädda 00/10-talet. (Eller som Nath en gång sade: ”All choklad i världen kan inte göra mig till en superhjälte”.)
Andra filmer av samma slag jag gillar är Hocus Pocus och The Craft. En modern film som faktiskt imponerade djupt på mig var Trick ’r Treat. Jag kan rekommendera att ni införskaffar den och tittar på den en ruggig kväll när mörkret ligger tungt och det gärna stormar lite ute. Eller så väntar ni helt enkelt till Halloween, men då brukar man ju ha fullt upp med annat :)
Jag känner ibland att jag saknar en stämpel. Det var lättare förr, då fanns färre alternativ. Nu plockar jag vad jag vill varifrån jag vill, och visserligen ger det mig en större vidd, men det innebär också mindre djup. Jag gillar för många olika genrer för att känna att jag har en identitet i någon av dem. Visst, man skall inte låta något så litet styra hela ens identitet, men när man redan börjar känna av en liten identitetskris så hjälper det alltid att ha lite guidelines att röra sig efter.
Mitt hår gör mig nedstämd. Jag kan gå med på att det kan se sött ut vissa dagar, men för det mesta irriterar jag mig på att jag ser ut som en igelkott. Jag vill ju kunna sätta upp det i roliga frisyrer eller bara ha det hängande helt vanligt. Se lite mer ut som en tjej, även fast jag i många andra aspekter är ganska pojkig. Meh. Jaja, det växer snabbt och om typ ett halvår kan jag nog fixa en snajdig Uma Thurman-page av det.
Nu skall jag hitta något att glo på. Jag kanske skriver mer sedan, ifall jag inte glömmer av det eller somnar.