Nedstämd, helt plötsligt. Jag vet inte varför… Det bara slog till. Jag känner mig väl kanske lite unwanted… Blä, jag vet inte. Jag behöver kramar och något att pyssla med, men idag har varit en konstig dag och jag har inget alls att göra. Sure, jag kan läsa igenom den trista boken igen, men det ger inget. Skall sms:a Signe och se ifall det har blviit några ändringar inför morgondagens tenta.

Det känns som lite klassiskt emognäll åt det gamla vanliga hållet, ”Boohoo, ingen vill ha mig” typ. Men omg, det är ju så, så hur annars skulle jag känna? Nackdel.

35 dagar till jul. Då är det 30 dagar tills jag kommer hem till min fina ö igen.

Folk eftersträvar bara den idealiserade bilden av mig. Varför är det aldrig någon som vill acceptera det jag är, istället för att önska att jag vore den de inbillat sig att jag är?
People makes me sick.

Jag hatar oskrivna ark. Jag hatar helger utan planer. Ge mig något att göra, jag måste sysselsättas. Idle hands makes idle thoughts och jag orkar inte med min hjärna länge till.