Jag gör en massa saker som får mig att växa som människa. Småsaker, förvisso, men även korta steg tar en framåt, förr eller senare. Det är lite läskigt, kan jag berätta. Man vet inte alltid om man har fotfäste, och det finns ju alltid en överhängande risk att det går helt åt helvete. Men ja. Många bäckar små och vi har plötsligt en Zombie som känner att hon börjar ha människovärde. Hurra!

Jag har så galet mycket bagage, mina vänner. Jag satt idag på bussen med lite gosig musik i lurarna och filosoferade över läget, och insåg lite smått förvånad att det faktiskt är konstigt att jag inte är en mer bitter person än jag är. Jag har en del saker jag hade velat ha väldigt annorlunda, som jag gärna vill stöta ifrån mig men som ändå sitter på mig som en djäkla parasit. Förundrad är jag ändå medveten om att jag inte hänger upp mig på saker, och att jag inte har några problem med att skratta och vara glad trots allt skit jag skulle kunna fokusera på om jag hellre velat vara en hatisk person.

Jag vet att det finns mycket folk som uppfattar mig som gnällig och bångstyrig, men eftersom jag vet hur jag skulle kunna vara om jag verkligen fokuserade på allt det där som skadar mig så är jag ändå glad över att jag är såpass positiv som jag är.

Och som sagt var; jag växer ju dagligen! Det finns saker jag kan göra idag som jag aldrig i livet hade vågat för bara ett par månader sedan.

…men innerst inne är jag fortfarande tolv år gammal ^^ (förutom när jag är fem, alltså :))