…igår morse vaknade jag till av att jag sade ”hjälp”. Jag hade en mardröm, där jag var på Norrbacka och hade någon skum lägenhet tror jag, men jag var tillfångatagen av en dum lärarkandidat som visade onda planer åt mig varpå jag försökte fly. Jag sprang ut ur skolan, som då såg mer ut som Solberga, och kom ut på skolgården där jag lyckades flyga lite (samma flygsätt som alltid; jag simmar i luften) och kom tillräckligt högt för att han inte skulle kunna få tag på mig. Fick syn på Aron och Daniel och Nils som satt på en bänk vid lekplatsen och silade sand, så jag flög dit och försökte skrika på hjälp, vilket inte alls gick. Så, i mina desperata försök att be om hjälp lyckades jag alltså till slut säga ”hjälp”, och därmed väcka mig själv eftersom jag faktiskt vokaliserade det hela på riktigt.

Mardrömmar fascinerar mig. OCH förvirrar mig! Jag menar, wtf?!
Nåväl. Nu skall jag äta lite, och sedan skall jag nog promenera till Preem-macken, eftersom jag har fått ett paket från LaRedoute jag borde hämta. Man kan ju alltid hoppas att det är min BH som kommer lite tidigare än förväntat…