Just hemkommen från Helsingborg där vi varit på fest hos The Beavers.
Det är fullt av snö ute, mina öron är röda och värker av kylan (har ju fel på dem -_-) och jag bytte hårfärg idag. Mycket saker det!

Jag lovar att ta mig tid att skriva lite här imorgon, vara lite mer utförlig om festen och sådana saker ;) Det blir alltså ett nyktert inlägg om det jag var lite emo över igårkväll, haha ^_^

Vi skall krypa ner i sängen nu och somna sådär tätt intill varandra som vi är så bra på. Jag tycker allvarligt talat synd om folk som inte har det så bra som vi. Jag kan bara jämföra det här med mitt enda tidigare förhållande och inse att det här är så otroligt mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om att jag skulle förtjäna. P hade många bra sidor och jag ångrar inte det vi hade i nästan två år för sådär länge sedan, för utan de sakerna skulle jag inte vara den jag är idag. Allt danar och skapar och förändrar, och även fast jag gråtit bittra tårar över allt för många saker här i livet kan jag inte ångra dem om jag utgår från var jag är idag.
Nathaniel är perfektion och jag kan inte ens föreställa mig var jag skulle vara utan honom. Jag är allvarligt talat förvånad över att jag på allvar kunde hitta någon att få spendera mitt liv med; jag var övertygad om att jag var dömd till ett liv som ständig singel eftersom ingen annan klarar av att hantera mig, om de nu ens ville ha mig :P
Han frågade på tåget hem: ”Är du lycklig?” och jag kunde ärligt svara ”Ja”.

Bara lite kärleksbubblande glädje här i nattkalla Skåne.