Jag känner ångest just nu. Jag är stressad till max och orkar egentligen inte ta mig ur huset idag. Vill inte. Vill bara gömma mig här hemma och låtsas om ingenting.
Nathaniel smittade mig med sin stress igår och nu vet jag inte var jag skall titta för att inte fokusera på problemet at hand. Det känns dock som att jag har en liten orkan i magen, eller mer åt lungtrakten, och det gör det inte helt enkelt att andas klokt.
Säg bara åt min kropp att börja fungera normalt igen så är jag glad.

Febrig igår, oroar mig att det skall komma igång idag igen. Men har jag feber kan jag gömma mig i sömn ett tag, inte sant?

Måste bli klar med allt, det är så mycket mer än man tror. Vill inte be om hjälp heller, för de andra har ju fullt upp med sitt.

Allt adderas ju ihop här. Alla mindre stressmoment byggs ihop till ett enda, djävligt stort orosmoln på min himmel. Inte konstigt att det regnar ute.

Jag behöver få skratta lite idag.