Idag är två saker för mig:
1. Anna skulle ha fyllt 29
2. Det är Talk Like a Pirate Day

Tiden går ju så satans fort… Jag tycker fortfarande att tre år bara har ramlat förbi, utan att ta hänsyn till att folk kanske vill ta det lugnt, andas lite, låta minnena komma ikapp. När jag väl var klar med den större delen sorgearbete (det tar aldrig slut) var det höst och vår och höst igen, och mest av allt kände jag mig vilsen och förvirrad.
Jag saknar henne fortfarande så fruktansvärt mycket. Det finns så mycket jag skulle vilja säga, vilja visa henne.
Jag är fortfarande inte van vid att vara den äldsta. Alltid annars fanns det någon annan som var den med mest erfarenhet, som slogs som en tigrinna för sina yngre syskon oavsett vad. Jag är väldigt dålig på att ryta och rivas.

Skola fram till fem, kommer hem sex och skall då slänga på mig outfit snabbt som sjutton, efter att först ha tagit en blixtdusch, och sedan bär det av upp till Helsingborg där vi är bjudna på parrrrrty. Det blir bra. Jag blir ju självfallet väldigt glad när andra människor faktiskt är medvetna om att idag är TLAPD! Ibland känns det som att jag och de mina (de där på öjn) är unikum som jag inget annat kan göra än att sakna, men finns det kloka människor här också (ja, bortsett från Lotta, hon är klok :)) så känns inte Gotland lika avlägset.

Tillbaka till start igen, min mor skall sätta en ros på min systers grav från mig idag. Det är bra. Då kan jag åtminstone inbilla mig att jag var närvarande på hennes födelsedag.
Sov gott lilla storasyster, älskar dig än.