2006-10-20 @ 22:21:18

Ibland slår mitt hjärta så hårt att jag blir närmast förskräckt.

Just nu är jag väldigt vemodig och nedstämd. För många tankar som inte får något fäste, de irrar bara runt och är i vägen istället.

Jag önskar att jag besatt lösningen till mitt problem. Men som det är just nu är gryningen långt borta. Blä. Jag gillar inte att stå ensam i mörkret. Dock börjar jag väl vänja mig vid det. Men …jag önskar att jag hade dig vid min sida när det stormar i mig…