Kärleksmonstret erbjöd sig att byta näsa med mig. Jag gjorde ett snabbt utkast i Photoshop och kom fram till att jag nog tackar nej och försöker stå ut med den lilla snok jag har.

Jag vill städa och göra fint! Tänkte klä på mig och sedan försöka orka röja av vardagsrummet lite här när jag postat detta. Det hade ju varit sjukt bra om det hade varit lite fint och mysigt här ikväll när Bejbi kommer hem från jobbet. Jag hatar att jag blivit så slö av allt det här. Sitta hemma hela dagarna låter ju ultimat, men det drar en på mer kraft än man kan tro. I synnerhet med tanke på att det innebär noll och ingen social tillfredsställelse. Jag behöver ju få träffa andra människor.

Apropå bilden ovan så hjälpte Bejbi mig att färga håret igår. Inte blond, bilden är ju sedan i våras eller något, men däremot så har jag numera INTE ful utväxt utan ser faktiskt snygg ut i håret. Bara en sådan liten sak får en att må lite bättre… (inte för att jag inte mår bra; jag har nog aldrig mått såhär bra som jag gör med min älskade Nathaniel)

Tänk att det finns människor som går en på tårna bara genom att stå där framför en. Om folk inte kan kosta på sig att i alla fall säga hej så tänker i alla fall inte jag kosta på mig att vara trevlig. Jag vill inte vara lika falsk som er, då drar jag mig hellre undan från situationen. Tro mig, jag behöver inte känna ditt godkännande av min nuvarande situation.
Folk i Skåne, alltså >_< Får mig att sakna Thorgo, Thomten och Lady Thumvantar än mer :/