Är man modig eller dumdristig om man ger sig in i något trots att man känner till konsekvenserna? Jag har trotsat ett tydligt uttryckt önskemål, närapå krav, och ändå mår jag bra och känner mig stark. Jag vet inte jag. Gräver jag gravar för mig själv, eller har jag tagit ytterligare ett steg mot ett starkare jag?
Problem kommer att uppstå på ett sätt eller ett annat, och jag är väldigt medveten om det. Jag borde oroa mig, jag borde vara ångerfull, men ändå känner jag mig …trygg. Jag har det jag behöver.

Jag vet bara att jag kommer att sakna.
Jag saknar alltid.