Vad gör man när man inte passar in någonstans då? Ingen vill träffa en, ingen vill höra av sig, folk struntar i att man vill vara med och whatnot. (jag låter skrämmande mycket som min mormor här)

Jag vill inte vara på Gotland. Och just nu vill jag inte vara här heller.
Jag vill fly lite.

Inget spelar ändå någon roll för folk fattar inte ens varför jag blir ledsen. Och om de vägrar förstå en, hur skall man då någonsin kunna finna förståelse?

Hur har jag ändrats sedan i höstas då folk faktiskt ville umgås? Hur är jag annorlunda nu? Jag kan inte se vad som skiljer mig nu från ett halvår sedan. Jag måste vara blind. Blind och korkad. Ja, och barnslig, såklart. Överreagerande, förstorar upp småsaker, kan inte föra argument och har aldrig en åsikt som kan respekteras eller ens accepteras.
Jag har lärt mig nu.